SOUNDTRACK

Ja vad ska man säga, The Ark gör en då aldrig besviken!
Nya albumet, som fått namnet 'In Full Regalia', släpps ju den 26 april och idag avslöjades hur omslaget ska se ut. Och....tadaaaa!

Som synes har pojkarna drabbats av en släng av storhetsvansinne igen och har kläckt ur sig den briljanta idén att skivan ska distruberas tillsammans med ett 100 sidors magasin! How sweet isn't that!? Jag slängde in min förhandsbokning tidigare idag och har nu längtansfullt börjat räkna ner dagarna :)

(Bildkälla där man kan läsa mer om magasinet och dess innehåll!) 

The Ark är tillbaka, och det med råge! Ikväll spelade dom sina kommande singel Superstar i SVT's Skavlan och Ola Salo intervjuades även. Och vi kan ju börja i den änden. Ola har dumpat skägget och är snyggare än någonsin! (Jävligt Dave Gahan-lik skulle jag till och med vilja påstå!) Och precis lika karismatisk och klok som vanligt. Och gift... Och blivande pappa. Liksom, what, vad hände där? Här har jag helt klart missat saker. Måste nog bli fanatisk igen..
Anyway, över till låten. Dom första 30 sekunder hann jag tänka "jahopp, det var ju inte sådär wow-bra kanske...". Jag hann bli riktigt besviken innan låten kom igång ordentligt och efter det så satt jag helt stum med glädjetårar i ögonen. FY SATAN SÅ BRA! Så mycket The Ark men ändå så fräscht! Om hela skivan går i det här soundet så kan det bli deras bästa skiva hittills. Det känns som att våren härmed är räddad! HALLELUJAH!


(Superstar går att lyssna på här)

(bild lånad från the ark-bloggen)

Jag är fortfarande helt lyrisk efter gårdagen! Ju mer jag tänker på det, desto bättre blir det. Helt lovely! Nu önskar jag verkligen att jag hade haft möjlighet att se dom någon mer gång under den här turnén eller åtminstone i sommar... Men jag får vackert hoppas på att dom orkar köra några år till så det blir ännu en skiva och turné.

Har inte dykt upp så mycket klipp på youtube ännu, men detta hittade jag i alla fall :) (Ytterligare en tanke som slog mig i morse - har jag någonsin sett Jocke röra sig så mycket på scenen som han gjorde igår?)

Är precis hemkommen från en helt fantastisk kväll i Cloetta Center. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, just hittar jag inte riktigt några ord... Detta var i alla fall helt klart en av de bästa kent-spelningarna jag varit på!

Jag ska skriva en ordentligt recension (med massa bilder) i helgen (när jag är hemma hos min dator igen och kan tömma kameran och grejja) men jag tänkte ändå dela med mig av en del intryck och tankar innan jag går och lägger mig:

- 90% av publiken (i alla fall på ståplats) hade inte uppnått en ålder av 20 år och 90% av publiken bar converse. Det fick mig att bli lite sentimental och tänka tillbaka till mina pop-år och min allra första kent-konsert... (dock ska tilläggas att jag också bar converse ikväll, pophjärta bankar lite hårdare ibland).

- Pop-modet idag tycks bestå av rutiga skjortor. Helst i flanell. Hjälp säger jag bara. Älskade pandapopare, vart har ni tagit vägen!?

- Jocke var hetare än någonsin. Jag tar tillbaka det där om att han inte ska ha skägg!

- Sami såg väldigt sliten ut? Eller var det kanske bara ljuset och avståndet...

- Undrar hur man kan muta grabbarna till att göra en spelning med bara låtar pre-V&A? Efter att fått höra både Kevlarsjäl, Saker man ser och OWC ikväll så önskar jag mer än någonsin att man varit med på den tiden...

- En stor sten har släppt från mitt hjärta. Nu kan jag sluta förknippa kent med Eskilstuna och misslyckade förlovningar. Äntligen kan jag bara njuta igen.

Nu ska jag krypa ner i sängen med ett stort leende på läpparna. Resten av den här arbetsveckan kommer jag sväva fram i korridoren på jobbet, nynnandes på Mannen i den vita hatten (16 år senare).

Nu har jag kommit riktigt långt med min städning. Har ägnat dom senaste 45 min åt att tvätta fönster vilket är så där kul och då är jag inte ens klar med alla än... Sen har jag badrum och golv kvar, pjuh. Unnar mig en liten lunchpaus nu.

För att få igång städorken ordentligt har jag dragit igång ordentlig pepp-musik här hemma (tänk så mycket lättare allt går då!) och här kommer lite smakprov på vad som hållt mig igång hela förmiddagen :)

(Jag vet att det är kass bildkvalité men försök att bortse från det)

Den här låten har gått varm hemma hos mig dom sista veckorna. Jag har som jag nämnt tidigare aldrig varit något större fan av Broder Daniel men jag måste nu erkänna att jag mer och mer börjar fastna för dom. Det är nog mitt gamla pop-hjärta som börjar vakna till liv tror jag...

Nu ska jag bege mig ut i snöstormen och se om jag kan ta mig till Linköping. Wish me luck!

Nu har jag tillbringat dom senaste 2 timmarna i 50-60-talets USA. 'Walk the line' var precis lika bra som alltid. Återigen - har ni inte sett den så gör det! Den handlar om Johnny Cash's liv - karriären, drogproblemen och den passionerade kärleken till June Carter. Filmen baseras på böcker som Cash själv skrivit om sitt liv så man får väl anta att den speglar hans liv ganska bra. Och tro mig, man behöver inte vara nått Cash-fan för att uppskatta filmen.

Rollerna som Johnny Cash och June Carter spelas av Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon och dom sjunger och spelar sina instrument genom hela filmen - helt klart imponerande! Här följer ett par exempel :)

Walk the line



Ring of fire

Jackson

Läste i tidningen igår att Franz Ferdinand står i stargroparna för att spela in en ny skiva. Väldigt glada nyheter måste jag säga! Jag har varit väldigt förtjust i detta skotska rockband sedan deras självbetitlade debut som släpptes 2004. De har släppt tre album hittills (Franz Ferdinand 2004, You could have it so much better 2005 samt Tonight: Franz Ferdinand 2009) och samtliga är riktigt riktigt bra! Det är dansant rock-pop med melodier och refränger som sitter som ett smäck i huvudet redan första lyssningen! Att sångaren Alex Kapranos dessutom är en mycket karismatisk person med en ytterst behaglig röst ger dom ännu fler pluspoäng.
 Jag har sett dom live en gång, på Arvika 2006 tror jag det var, och det var en riktigt röjig spelning så nu hoppas jag turné med spelningar i Sverige framöver :)

Här bjuder på några av mina Franz-favoriter (tyvärr finns det inte videos till alla).

In the dark of the Matinée från 'Franz Ferdinand'

Michael från 'Franz Ferdinand'

Do you want to från 'You could have it so much better'

Walk away från 'You could have it so much better'

No you girls från 'Tonight: Franz Ferdinand'

Bite hard från 'Tonight: Franz Ferdinand'

Om du inte redan fastnat för dessa fantastiska killar tidigare så hoppas jag att du gjort det nu!

Jo, såhär är det. Den 17 februari kommer Depeche Mode göra en spelning i legendariska Royal Albert Hall. Det är en välgörenhetskonsert där alla intäkter kommer gå till en fond för cancersjuka tonåringar. Som del av detta har klocktillverkaren Hublot tillverkat 12 stycken specialdesignade klockor som kommer att säljas på auktion. Även dessa intänker kommer att skänkas till fonden. Varje klocka representerar ett av DM's 12 album, där skivomslaget helt enkelt pryder urtavlan. Dom är kolossalt snygga, kolla själva! (Lägger upp dom som miniatyrer eftersom det tar mindre plats. Jag råder er alla att klicka på dom ni ser urtavlorna ordentligt :))

                           

                          
Personligen är jag mest sugen på Violator, Speak and spell och Playing the angel (nr 7, 1 och 11) i nämnd ordning, men skulle jag kunna tänka mig att vara ägare till vilken som helst av dom!
Hade jag varit ekonomiskt obunden hade jag lätt lagt bud på flera stycken, men nu lär dom gå för bra många tusen kronor så jag får nöja mig med att drömma lite...

Om någon är sugen på att buda så går det bra att göra via DM's hemsida mellan den 8 och 24 februari :)


(Information samt bilder är hämtat från www.depechemode.com)

Ikväll tror jag att jag ska se den helt underbara filmen Velvet Goldmine. Den handlar om om Brian Slade (aka Maxwell Demon, spelad av Jonathan Rhys-Meyers), en glamrock-stjärna på 70-talet och dennes karriär. Är du förtjust i David Bowie, Oscar Wilde, glamrock i allmänhet eller androgyna män i tajta kläder och smink - ja då måste du se denna film om du inte redan gjort det! (Läs mer här)


Filmen har ett helt underbart soundtrack, här kommer ett litet smakprov (klippen är tagna ur filmen).

Nu har vi peppat upp oss rejält här hemma genom att se DM's dokumentär '101' från 1989. Man skulle ha varit med på den tiden, herre jösses... Jag menar, titta bara på detta! Det grämer mig rejält att jag aldrig lär får uppleva Just can't get enoguh live, det skulle vara så grymt!

Två konstaterande vi gjorde under filmen:
1. DM var verkligen bäst på 80-talet. No discussion.
2. Modet på 80-talet var verkligen gräsligt. Jag är väldigt glad att både fansen och DM själva skaffat sig lite stil..




Nu blir det snart sängen faktiskt. Sov riktigt dåligt i natt och jag vill vara pigg och fräsch inför i morgon.

Godmorgon världen! Nu börjar ni så sakta vakna till liv hemma i era sängar. Själv håller jag på att samla ihop mig för morgonrundan. Om 1,5 timma får jag åka hem till min varma gosiga säng...mmm...

Tänkte inleda dagen med lite härlig gåff, enjoy!

(The sisters of mercy - First and last and always)

Idag kom jag till en liten insikt. Det ni.
Jag har sedan jag skapade den här bloggen haft lite ångest över hur jag ska använda den. Att bara skriva vardagligt dravel om mitt liv är ju inte så spännande för andra att läsa och det är inte så roligt att skriva om heller. Men nu verkar det som den helt naturligt börjat ta riktning mot musik och eftersom att det är något som ligger mig varmt om hjärtat så är det ju självklart att det ska bli mitt tema! Så från och med nu kommer bli det bli mycket musikvideos, recensioner av olika slag samt allmänt babblande om musik och dess utövare. (Även om ni kommer få stå ut med en del ego-bilder, shopping-utläggningar och allmänt gnäll fortsättningsvis också).
I hope you will enjoy it! :)

Det är mycket tjat om Depeche Mode här förtillfället, I know. Men ni får stå ut med det :) Igår var det ju Sverige-premiär i Malmö och spelningen fick betyget 3 av såväl Aftonbladet som Expressen. Det verkar i alla fall som det kommer bli bättre än i Arvika så det bådar mycket gott :) Även om jag fortfarande är besviken på setlisten.. Jag var det i somras och jag är det fortfarande. Efter att ha tittat runt på youtube en hel del nu under vintern så kan jag bara konstatera att man verkligen skulle ha sett Touring the Angel-turnén. Där kan vi snacka grym setlist. Problemet med setlisten för nuvarande turnén är först och främst senaste skivan. Den suger, så är det bara. Den enda låten som i mina öron riktigt håller måttet är Wrong. Sen tycker jag att det spelas lite för många downtempo-låtar. Jag avgudar ju synthpops-Depeche och jag vill ha mer av dom! Jag skulle kunna döda för lite låtar från Speak and Spell. Och Martin Gores röst i alla ära, visst Home är en grymt bra låt men det räcker bra med den. Skippa Insight, please...
Men inget av det här kommer spela någon roll på söndag, jag kommer stå där i en salig trans och gråta glädjetårar ändå. För Depche är ändå Depeche.

(Och så ett par ord till min kära syster: Om du fortfarande inte börjat lyssna på dett fantastiska band så ska du börja med det GENAST!)