Det finns inga ord för det på det här jävla språket
Är precis hemkommen från en helt fantastisk kväll i Cloetta Center. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, just hittar jag inte riktigt några ord... Detta var i alla fall helt klart en av de bästa kent-spelningarna jag varit på!
Jag ska skriva en ordentligt recension (med massa bilder) i helgen (när jag är hemma hos min dator igen och kan tömma kameran och grejja) men jag tänkte ändå dela med mig av en del intryck och tankar innan jag går och lägger mig:
- 90% av publiken (i alla fall på ståplats) hade inte uppnått en ålder av 20 år och 90% av publiken bar converse. Det fick mig att bli lite sentimental och tänka tillbaka till mina pop-år och min allra första kent-konsert... (dock ska tilläggas att jag också bar converse ikväll, pophjärta bankar lite hårdare ibland).
- Pop-modet idag tycks bestå av rutiga skjortor. Helst i flanell. Hjälp säger jag bara. Älskade pandapopare, vart har ni tagit vägen!?
- Jocke var hetare än någonsin. Jag tar tillbaka det där om att han inte ska ha skägg!
- Sami såg väldigt sliten ut? Eller var det kanske bara ljuset och avståndet...
- Undrar hur man kan muta grabbarna till att göra en spelning med bara låtar pre-V&A? Efter att fått höra både Kevlarsjäl, Saker man ser och OWC ikväll så önskar jag mer än någonsin att man varit med på den tiden...
- En stor sten har släppt från mitt hjärta. Nu kan jag sluta förknippa kent med Eskilstuna och misslyckade förlovningar. Äntligen kan jag bara njuta igen.
Nu ska jag krypa ner i sängen med ett stort leende på läpparna. Resten av den här arbetsveckan kommer jag sväva fram i korridoren på jobbet, nynnandes på Mannen i den vita hatten (16 år senare).
