SOUNDTRACK

Min förkylning besegrade mig igår så därför har inte dom utlovade inläggen kommit.. sorry about that. Om 2 timmar drar vi mot sydligare breddgrader så jag får helt enkelt fixa det om en vecka när vi kommit hem igen.

Nu överger vi som sagt ett regnigt Sverige för ett soligt Turkiet! :D

I tisdags tog jag och David med oss Tidaholmsborna Anders och Johanna och gjorde ett besök på Kolmårdens djurpark samt Tropicarium. Det blev en mycket trevligt, om än något varm dag. Jag måste dock säga att jag är besviken på att isbjörnarna inte finns kvar och att girafferna numera bara finns i Safariparken! Det var ju annars höjdpunkten när man var mindre, att klappa på girafferna på savannen...  

Jag tog givetvis en massa kort på dom söta djuren och det blev en del riktigt bra bilder trots att jag inte har någon vidare bra kamera. Till nästa år hoppas jag att jag tagit mig råd att införskaffa en systemkamera och sen ska jag dit och fota igen!
Tänkte, såklart, dela med mig av bilderna jag tog men jag kommer dela upp dom i 2 inlägg då det är drygt 40 bilder som ska visas upp. So here we go - Kolmården part I:

Johanna och Anders


Finn ett fel



Värmen gjorde djuren minst sagt förslappade...










Vissa berördes visst inte så mycket av värmen...


Safariparken - massabambisar!


Safariparken


Safariparken - Anna Anka och Maria Montazami. Yes, dom heter visst så..


Safariparken - slöa vargar




Finns det några snyggare djur än zebror egentligen?






Yes we do!
Vi blev alla 4 helt störtkära i dom söta små surikaterna. David ville smuggla med sig ett par och starta surikatfarm hemma...








Del II kommer imorgon :)

I takt med att temperaturen börjat sjunka till humanare gradantal så har bloggorken börjat hitta tillbaka (lagom tills jag ska Turkiet och det därmed blir blogguppehåll igen....), inte illa va! Så idag och imorgon ska jag försöka slänga iväg ett gäng med inlägg (vissa borde jag ha skrivit för längesen).

Just nu sitter jag med hårfärg i skallen, träningsvärk från helvetet och halsont... Det sistnämda känns ju inget vidare med tanke på att vi åker om 2 dagar... Men jag knarkar C-vitamin och té med honung så det borde fixa sig.

Oj, nu är det visst dags att skölja ur hårfärgen (ska bli väldigt spänannde och se om det blir en bra röd färg denna gången, är 5:e varianten jag testar....). Höres!

Som jag redan har berättat så tillbringade jag och David midsommarafton i Upplands Väsby där vi fick äran att bevittna när Kristoffer och Jill blev herr och fru Söderlund. Det var ett jättefint bröllop där vigseln skedde utomhus vid en sjö, så romantiskt det kan bli med andra ord!
Eftersom att jag blivit en minst sagt lat fotograf under våren så blev det bara bilder från själva vigseln och jag lägger mest upp dom här för Jills skull, men kanske finner ni andra nöje i dom också?

Min stilige karl!


Moí


Bruden och dennes far








Dom första stegen som man och hustru


Jills klänning var helt fantastisk!


Ris gör ont...









Tack Jill och Kristoffer för att vi fick ta del av eran stora dag!

I Horn i södra Östergötland ligger Fattiggården/Stall Imperiet som har uppfödning av samt turridning på världens största hästras, Shirehästen. Dit begav sig jag och några arbetskamrater (samt döttrar till två av dom) för att rida på dessa bjässar till hästar. Jag var bra nervös innan eftersom att jag inte ridit på ett halvår och anser att Dandi med sina 170 cm är stor och svårhanterbar. Men det tog inte många minuter innan den nervositeten var som bortblåst, trots sin storlek var dom här hästarna dom mysigaste och snällaste jag någonsin stött på! En i sällskapet hade redan varit där och ridit innan och lovordat Shirehästen sedan dess och nu kommer vi övriga göra det också, tro mig. Senare i höst ska jag dra med mig mamma och systeryster för att uppleva detta igen, jag är frälst!

Ett gäng nervösa och mycket förväntansfulla ryttare




Troligen den snyggaste häst jag någonsin sett - Hobby


Hobby och Maria spanar in den tjusiga utsikten


Ett gäng jättefina och mysiga pojkar


"Min" bjässe Amadeus - bara lite drygt 190 cm hög...


Kolla in den luggen, ljuvlig eller vad!?


Det är svårt att få med ett stort hästhuvud på bild..




En mycket glad Maria tillsammans med snyggingen Capri Corn




Livet är som bäst när man sitter på hästryggen..

Mindre snygg bild, men den visar rätt bra hur stora hästarna faktiskt var...

Linda på Aron som är störst i stallet med sina 193 cm

Det är så obeskrivligt skönt att ha semester! Jag har lyckats koppla av redan från dag 1 och knappt tänkt på jobbet alls,, vilket känns väldigt bra :)

En halv vecka har gått och jag har hållt mig sysselsatt nästan hela tiden. I måndags lunchade jag med Malin, i tisdags var vi på Kolmården (kommer skriva ett separat inlägg om detta vartefter), igår var vi först i Mårn ett par timmar och sedan kikade vi runt i diverse möbelaffärerer och planerade kommande inköp och på kvällen hade vi ost&vin-kväll med lite vänner. Idag har jag tagit det lugnt hela förmiddagen och laddar nu för kvällens aktivitet - turridning på Shirehästar! Det ska bli så kul! Givetvis kommer det att komma en rapport om det också.

 

Och på måndag bär det äntligen av till Turkiet och en vecka med riktigt semester. Just nu känns livet riktigt bra!

Idag kom äntligen dagen jag väntat på så länge nu. Kl 14:55 stämplade jag ut från jobbet för sista gången på 4 veckor, nu är det semester för hela slanten! Sooo fucking sweet! Tyvärr kommer ju mycket tid gå åt till flyttpackning, men jag slipper iallafall jobbet! Och sen har vi ju våran Turkiet-vecka som kommer bli toppen. Och nästa vecka har jag både Kolmården och turridning med några arbetskamrater (på Shire-hästar!) på schemat. Och jagb ber till vädergudarna att vi kan få åka iväg på lite badutflykter också...

Ikväll ska jag fira in semestern med tacos och filmmys med babe :)

Ikväll har det varit The Sisters of Mercy för (nästan) hela slanten för min del. Tänkte dela med mig av mina absoluta favoriter av detta fantastiska band! (tyvärr finns det inte originalvideos till alla...)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ikväll lyssnar jag på David & the citizens och blir sådär härligt nostalgisk igen. Ännu ett band jag nästan glömt bort men som jag nu kommer ha i mp3-spelaren resten av sommaren!

Sommar 2004 - jag hade precis tagit studenten och flyttat hemifrån. En blöt kväll på Guskelov och David & the citizens live i Vasaparken, jag och Malin. Vingla hem på cykel kl 04 på natten och upp och jobba kl 07. Damn I miss thoose times...

 

 

 

I onsdags var jag och David och valde tapeter till lägenheten, något vi fasat lite.. Har lite olika inredningsstilar och är båda två väldigt envisa och kompromissar inte gärna, så jag var inställd på att det skulle ta många timmar och att vi skulle bli redigt osams. MEN, det gick förvånansvärt smärtfritt! Drygt en timma och bara lite smågnabbande.

 

Och här har vi då våra val! Tyvärr bli ju inte färgerna riktigt rättvisa såhär på datorn, men jag ska försöka förklara hur dom ser ut "på riktigt"

 

Hallen. Jag vill minnas att den är något mörkare egentligen och de ljusgråa fälten är mer silvergråa. Kommer bli skitläckert!

 

 

"Hobby/datorrum". Det rum som vi engagerade oss mest i. David har den här tapeten i hallen i sin lägenhet idag och trots att den är brun är den riktigt snygg!

 

Köket. David brydde sig inte så mycket jag blev kär i den här direkt! Tyvärr är det bara en synlig vägg i köket...

 

Sovrummet. Mitt lilla "skötebarn". Den nedersta tapeten är riktigt plommonlila och ska fungera som fondvägg.

 

 

Vardagsrummet. Davids skötebarn. Och här dividerades det mest.. Den svarta tapeten ska fungera som fond på rummet största vägg. Sen ville David att övriga väggar skulle vara röda, men då vi inte kom överens om en bra röd tapet så slutade med en mer neutral, vit-silvrig (och inte så grå som den ser ut här...) varitant.

 

Ju mer jag tittar på dom, desto mer nöjd blir jag över våra val! Nu hoppas vi bara att vi ska kunna få Stångåstaden att byta ut golven också...

Värmen fortsätter att ta knäcken på mig, så att sitta vid datorn och författa givande blogginlägg varje dag är inte ens att tänka på... Antar att det kvittar, ni borde ha bättre saker för er än att sitta framför datorn och läsa bloggar ändå?

Sitter just nu på jobbet och svettas. Trots att det både regnat och åskat ikväll så är det fortfarande precis lika kvalmigt, åtminstone inne...

Och igår fick jag, till sist, se mitt blivande hem för första gången! Och det känns som att jag kommer trivas bra där. Det är knappt 1½ månad kvar nu, börjar bli dags att börja packa så smått med andra ord... Dagarna bara rusar förbi..

4 arbetspass kvar till semestern...tic tac...

Pjuh, den här värmen kommer seriöst bli min död! Jag sitter och smådrömmer om regn och en temperatur på strax över 20 grader... Det känns ju lite sådär att vi åker till Turkiet om 2 veckor, men å andra sidan hade jag aldrig kunnat gissa att det skulle bli en sån här sommar när vi bokade resan. Och min syster (som just nu befinner sig på Kreta med mamma) uttryckte sig - "Hellre bada i Medelhavet än Mårn".... Och vem vet, den veckan kanske det spöregnar här hemma? (Som jag sagt tidigare - när min semester börjar kommer det bli höst över en natt...)

Idag ska jag roa mig med att tvätta och städa, känns ju sådär kul i den här vämen men jag har inte så mycket val.. Ska försöka skriva lite recensioner från helgen också, om hjärnan inte fått härdsmälta innan dess.
Kan göra en liten tjuvstart och säga att Oskar Linnros verkligen förvånande mig, på ett mycket positivt sätt!

... men bloggtorkan fortsätter! Jag skyller på fint väder och för mycket jobb... Thank god att det snart är semester.

 

Idag har jag tagit ut en semesterdag för att kunna tillbringa dagen på Munken in the park. För ett par dagar sedan bokades Veronica Maggio vilket ledde till att Magnus Carlsons speltid flyttades till idag fredag kl 15:45. Och då blev det panik i lägret för egentligen skulle jag ha jobbat till 15:30 idag... Så, vad gör man då? Jo, tar semester såklart! Så i eftermiddag/kväll ska jag avnjuta en kall cider och bra musik och vara rätt nöjd med livet.

Recensioner och bilder kommer såklart vartefter, när orken kommer tillbaka...

Solen har så sakta börjat värma upp ett sovande Linköping och snart är det dags för mig att få bege mig hem till sängen. Jag har precis avverkat ett nattpass med andra ord och ska ta mig genom ett till. Bävar lite för det för jag kommer inte kunna sova många minuter idag, termometern ska ju visa 30+... Och jag börjar ana att min semester kommer bli ganska regnig i år, för inte kan väl sommaren hålla i sig i över 2 veckor till!? Det får nog bli att sova så lite som möjligt idag och ta vara på solen istället tror jag bestämt. Sova kan man alltid göra någon annan gång.

9-10 juli går Norrköpingsfestivalen Munken in the park av stapeln för andra året i rad. I år bjuds besökarna bland annat på Timo Räisänen, Oskar Linnros, Khoma, Moneybrother och Magnus Carlson (från Weeping Willows) - helt gratis! Och jag kommer givetvis vara på plats, inte minst för den sistnämdes skull. Enligt festivalens hemsida kommer herr Carlson bjuda på material från alla sina projekt och jag hoppas på extra många Weeping Willows-låtar!

Jag får lite skamset erkänna att Weeping Willows nästan hade försvunnit ur mitt minne men jag har ägnat de senaste dagarna åt att upptäcka deras storhet igen. Dom tillhör, precis som så många andra artister, mina gymnasieår och när jag sätt på skivan "Into the light" så blir jag sådär härligt nostalgisk.
Här följer ett par godingar av detta fantastiska band!

Och igår var det dags igen. Återigen tvingades jag blir påmind om hur fort saker och ting kan ske, att det ibland bara skiljer sekunder mellan liv och död. Återigen tvingades jag se en människas hjärta sluta slå. Och just det ögonblicket, då livet lämnar en människa, det är mer surrealistiskt än något annat jag upplevt. Och man står där bredvid med en känsla av otillräcklighet och uppgivenhet hängandes över axlarna. För hur mycket man än gör så kommer det alltid kännas som att man kan göra mer.

Jag är inte ens 25 år gammal och jag har döden flåsandes mig i nacken nästan varje dag. Och nästan varje dag frågar jag mig själv - "hur länge orkar man det här egentligen?". Och innerst vet jag redan svaret - så länge det behövs. Så länge fler det är fler människor som överlever än dör, ja så länge kommer jag orka.