SOUNDTRACK

I lördags tillbringade jag och systeryster lite drygt 4 timmar i stallet för att förbereda inför söndagens tävling (som jag kommer avhandla i ett separat inlägg någon dag snart...). Vi putstade frenetiskt på både häst (helt plötsligt blev hon en glänsande fux med vita strumpor igen!) och utrustning, och Dandi verkade trivas rätt bra med all uppmärksamhet.
Och jag njöt av att andas hästlukt och att få lite tävlingsnerver igen (jag är nog 10 gånger mer nervös än Emma inför och på tävlingar), det var alldeles för många år sedan!

I lördags var det dags för besök nummer två på Fattiggården, denna gången i sällskap med mamma, systeryster och våra vänner från stallet där hemma.
Det var precis lika roligt den här gången som förra och min medryttare blev lika kära i dessa fantatiska varelser som jag är. Efter ridturen hälsade vi dessutom på gårdens föl (tyvärr blev kameran kvar i bilen då...), bjöds på jättegoda salami/brie-smörgåsar och fick gosa med ursöta hundvalpar som endast var 4,5 vecka gamla (även då saknades kamera...)! Vi har redan börjat planera in nästa besök på detta underbara ställe, då troligen med övernattning :)

Jag hade hoppats på att få rida skönheten Capri Corn dennan gången, men han var halt så det fick blir Meg istället :)

Mamma bekantar sig med Aron...

... och konstaterar att det är ett mindre berg hon ska bestiga...

Helen och fina Goliat

Systeryster med Duchess

Familjen Svensson gör sig redo för avfärd

Bitte och lilla Hjärta (liten in det här sammanhanget alltså...)

Emily (på Amadeus som jag red förra gången), mamma, jag och Emma bildade en egen liten grupp som hela tiden tycktes halka efter lite... (och det berodde inte på mig, hade Meg fått bestämma så hade hon legat först i fältet) vilket resulterade i en hel del spontantrav (och galopp..) och flertalet skrattattacker. Man skulle ju kunna säga att det var hästarna som bestämde tempo och väg, inte vi...

I Horn i södra Östergötland ligger Fattiggården/Stall Imperiet som har uppfödning av samt turridning på världens största hästras, Shirehästen. Dit begav sig jag och några arbetskamrater (samt döttrar till två av dom) för att rida på dessa bjässar till hästar. Jag var bra nervös innan eftersom att jag inte ridit på ett halvår och anser att Dandi med sina 170 cm är stor och svårhanterbar. Men det tog inte många minuter innan den nervositeten var som bortblåst, trots sin storlek var dom här hästarna dom mysigaste och snällaste jag någonsin stött på! En i sällskapet hade redan varit där och ridit innan och lovordat Shirehästen sedan dess och nu kommer vi övriga göra det också, tro mig. Senare i höst ska jag dra med mig mamma och systeryster för att uppleva detta igen, jag är frälst!

Ett gäng nervösa och mycket förväntansfulla ryttare




Troligen den snyggaste häst jag någonsin sett - Hobby


Hobby och Maria spanar in den tjusiga utsikten


Ett gäng jättefina och mysiga pojkar


"Min" bjässe Amadeus - bara lite drygt 190 cm hög...


Kolla in den luggen, ljuvlig eller vad!?


Det är svårt att få med ett stort hästhuvud på bild..




En mycket glad Maria tillsammans med snyggingen Capri Corn




Livet är som bäst när man sitter på hästryggen..

Mindre snygg bild, men den visar rätt bra hur stora hästarna faktiskt var...

Linda på Aron som är störst i stallet med sina 193 cm

Här kommer ett gäng bilder jag tog i stallet i lördags (så är du inte det minsta hästintresserad kan du sluta läsa nu). Tanken var ju att jag skulle rida men Dandi var inte på sitt bäst humör som ni kommer se lite längre ner... Emma lyckades trots detta få henne att gå riktigt fint stundtals. Det ska bli så kul att se hur det kommer gå för dom på tävlingsbanorna i sommar :)

(Och yes, redigera sönder bilder är min grej)




Finaste Dandi. Och mamma som lyckas förstöra en bra bild ;)





Det är ju inte allt för lätt att ta bra bilder med en kompaktkamera men en del blev ok i alla fall :)













Sen ville D visa att hon minsann kan göra rörelser ur den högre skolan också - luftsprång!
Stundtals blev det rena rama rodeon... (Och där har vi anledningen till att jag stannade på marken...)










Obligatoriska kli-stunden....

Tänkte dela med mig av ett gäng med bilder jag tog i stallet igår, så är ni inte det minsta hästintresserade så kan ni sluta läsa nu..


Jag hade inte varit i stallet på ett bra tag så det var underbart att få andas in lite hästlukt igen.. Då våran älskade häst har ådragit sig en lättare senskada (för mycket snö och för mycket bus i hagen...) så får Emma bara skritta henne för tillfället så jag följde med dom ut på en liten tur till fots. Riktigt härligt! Dandi var på riktigt bra humör och gjorde bara några luftsprång... (fyrhjulingar och människor är riktigt läskiga ska ni veta!). Nu håller vi tummarna för att hon blir friskförklarad den 12 april så Emma får börja träna henne ordentligt. Tanken är ju att dom ska göra succé på dressyrbanorna i sommar!

Skitig häst del I

Skitig häst del II... hur våran älskade häst lyckas med detta förstår vi inte, hon har ju för bövelen täcke på sig i hagen!

Mest för att illustrera att D är rätt stor och Emma rätt liten. Iallafall om man kombinerar dom..

Bland det bästa som finns - stå och halvsova mot en varm hästkropp <3

Dressyrdivan Wer'Dandi. Även om man är ute på promenad så gäller det att kröka på nacken och visa upp nästa stegen, det kan ju vara någon som tittar...

Ibland är hon mindre snygg våran stjärna

Då tänkte jag presentera julafton del I: Grötfrukost i stallet kl 07:00...

Bitte som äger stallet och hennes man Mirre. Bitte är nog seriöst den mest genomtrevliga hästmänniska jag träffat! Hon ställer upp och hjälper Emma massor, både med träning samt att ta hand om D en del dagar när Emma av olika anledningar inte kan ta sig till stallet...


...och inte nog med det - hon skämmer bort oss med julklappar också! Alla hästar fick ett jättefint tävlingstäcke med matchande grimma. Och det var inget billigt täcke heller!

Sen blev det lite julmys med Dandi

Ridtur i snön! <3 Jag red också, det var första gången någonsin som jag ridit i såhär mycket snö och det var precis lika härligt som jag hade föreställt mig. Och D var på sitt bästa humör :)

Det obligatoriska efter-ridtur-kliandet. Och japp, man måste hålla fast sig krampaktigt för att han en chans att överleva, haha.

Och så ut i hagen och busa med bästisen Sammy :)

Fanny var såklart med och firade jul :) Och sen drunknade hon nästan i snön. Det är inte lätt att vara liten.

Ja, min planerade ridtur idag blev ju inställd eftersom att Dandi fick rejäl massagebehandling igår. (Som väntat är hon rejält stel i vänster sidan bak men det ska vi nog fason på) Istället tog jag och Emma med oss henne på en liten promenad, dels för att få se lite hur hon rör sig efter massagen och dels för att våran fega dressyrhäst behöver lära sig att det inte är farligt att lämna stallplanens trygga vrå..

Japp, våran häst är stor och min syster liten ;)

Hon har riktig modellpotential! Ja D alltså, Emma ser mest besatt ut..

D och jag har inte riktigt blivit sådär jättebra vänner ännu, men det är på god väg.
Jag måste bara ta mig till stallet lite oftare...