One night at Kråkvilan
Gårdagskvällen tillbringade jag på en av mina favoritplatser - Norrköpings speedwayarena Kråkvilan (jag har sagt det förr och säger det igen, jag vägrar kalla den för något annat än Kråkvilan!). Min kärlek till speedway har jag berättat om tidigare, den här gången tänker jag bjuda på lite bilder som förhoppningsvis visar lite av den stämning man upplever på plats.
Igår mötte mitt älskade Vargarna Elit Vetlanda med världmästaren Jason Crump i spetsen. Det blev en minst sagt intressant match. Banan var väldigt välpreparerad och snabb vilket resulterade i ett tangerat banrekord (57,0 sek - Crumpen såklart! Förbannat synd att han inte kunde ha fixat det en tiondel snabbare och därmed slagit Tony Rickardsson....) och att säkert hälften av alla heat var snabbare än 58,0 sek, i vanliga fall brukar det bara vara ett par heat som går så fort. Tyvärr ledde den snabba banan även till lite vurpor varav en var av det mer allvarligare slaget. En av våra hemmaförare gjorde en rejäl luftfärd och fick föras till sjukhuset med nacksmärtor och förmodat brutet revben. Med tanke på vilken smäll det var så var det en jävla tur att det inte blev värre än så.
På grund av den kraschen blev det sedan ett ganska långt avbrott vilket i sin tur ledde till att det blev en rätt långdragen match.. I vanliga fall brukar vi komma från Kråkvilan strax efter 21, nu blev klockan nästan 22. Men vad gör det när humöret är på topp hos alla och det är rätt mysigt när mörkret börjar sänka sig över arenan...
Och hur gick matchen sen då... Jodå, vi ledde hela matchen igenom fram till sista heatet. Vi hade en 1 poängsledning som tyvärr slutade med en 3 poängsförlust. Jävligt snöpligt och nu blir det nog dessvärre inget slutspel för oss. Men vad gör det egentligen, det är ju en serie nästa år också! Då jävlar!
Igår mötte mitt älskade Vargarna Elit Vetlanda med världmästaren Jason Crump i spetsen. Det blev en minst sagt intressant match. Banan var väldigt välpreparerad och snabb vilket resulterade i ett tangerat banrekord (57,0 sek - Crumpen såklart! Förbannat synd att han inte kunde ha fixat det en tiondel snabbare och därmed slagit Tony Rickardsson....) och att säkert hälften av alla heat var snabbare än 58,0 sek, i vanliga fall brukar det bara vara ett par heat som går så fort. Tyvärr ledde den snabba banan även till lite vurpor varav en var av det mer allvarligare slaget. En av våra hemmaförare gjorde en rejäl luftfärd och fick föras till sjukhuset med nacksmärtor och förmodat brutet revben. Med tanke på vilken smäll det var så var det en jävla tur att det inte blev värre än så.
På grund av den kraschen blev det sedan ett ganska långt avbrott vilket i sin tur ledde till att det blev en rätt långdragen match.. I vanliga fall brukar vi komma från Kråkvilan strax efter 21, nu blev klockan nästan 22. Men vad gör det när humöret är på topp hos alla och det är rätt mysigt när mörkret börjar sänka sig över arenan...
Och hur gick matchen sen då... Jodå, vi ledde hela matchen igenom fram till sista heatet. Vi hade en 1 poängsledning som tyvärr slutade med en 3 poängsförlust. Jävligt snöpligt och nu blir det nog dessvärre inget slutspel för oss. Men vad gör det egentligen, det är ju en serie nästa år också! Då jävlar!
På plats på favoritplatsen i första böj
Det blir riktig mysstämning på arenan när mörkret lägger sig
Min speedway-partner in crime aka pappa :)
Kommentarer
Trackback
