Jag ser ljuset...

Om ett par timmar påbörjar jag mitt sista nattpass för den här gången och med tanke på hur dåligt jag mått den här veckan så jag är väldigt tacksam för det... Jag kommer att sakna att lufsa runt i lugnet och mörkret men min kropp har sagt ifrån nu.
Då jag är ensam syrra i natt igen så hoppas jag att det blir en behaglig natt också. Föregående natt slutade i allmänt kaos så jag vill inte ha en repris av den..

I övrigt är det ganska förkylt här hemma (David ser sig själv dom döende, själv har jag gräsligt ont i halsen idag) och lite höstdeppigt. Tänk om den där snön dom har tjatat om i flera dagar nu kunde komma så man fick bli på lite bättre humör i alla fall.




Jag vet att jag är förbannat tråkig för tillfället, men snart (om en vecka eller så...) är jag människa igen och då ska det bli lite liv i bloggen igen, promise!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0