Blacka rasta
Jag är uppvuxen i Sveriges Kingston. När jag gick på mellanstadiet så var det enda rätta att avguda Bob Marley, kunna alla Kalle Baahs låtar utantill, gå klädd i stora huvtröjor med hampabald och rödgröngula detaljer och slänga sig med uttryck som "Blacka rasta".
Allting började under 80-talet och det håller i sig än idag. Varje år anordnas en minneskonsert till Bob Marleys ära (årets upplaga är idag) och när stora reggaeband drar ut på turné så brukar Skärblacka finnas med på turnéplanen. Och Kalle Baah (som alltså är ett Skärblacka-band) har idag fans över hela världen och som tycks ha spelat på de flesta svenska festivaler.
Jag ska erkänna att jag aldrig riktigt förstått Blacka rasta-grejen. Visst har Kalle Baah gjort några riktigt bra låtar men utöver det har jag nog i alla tider tagit avstånd från reggaekulturen. Och jag kan inte minnas att jag en enda gång faktiskt satt min fot på minneskonserten, trots att det är det största som händer i den här byhålan varje år. Och jag har väl lite svårt att förstå hur Skärblacka har kunnat förvandlas till ett sånt reggae-mecka..
Men visst är det lite roligt när man på en fest i någon stad långt borta får höra You are my angel och man med lite stolthet kan säga "Jag är faktiskt uppvuxen i Skärblacka" och man får ett "Oh, häftigt" till svar. Jag antar att det är något man har i blodet, vare sig man vill eller inte.
Nu ska jag i alla fall sätta mig på altanen med en kall cider i handen och ändå digga lite till musiken som letar sig upp bland husen (vi hör jävligt bra hemma hos oss) och känna mig som en riktigt Blacka-bo igen!
Allting började under 80-talet och det håller i sig än idag. Varje år anordnas en minneskonsert till Bob Marleys ära (årets upplaga är idag) och när stora reggaeband drar ut på turné så brukar Skärblacka finnas med på turnéplanen. Och Kalle Baah (som alltså är ett Skärblacka-band) har idag fans över hela världen och som tycks ha spelat på de flesta svenska festivaler.
Jag ska erkänna att jag aldrig riktigt förstått Blacka rasta-grejen. Visst har Kalle Baah gjort några riktigt bra låtar men utöver det har jag nog i alla tider tagit avstånd från reggaekulturen. Och jag kan inte minnas att jag en enda gång faktiskt satt min fot på minneskonserten, trots att det är det största som händer i den här byhålan varje år. Och jag har väl lite svårt att förstå hur Skärblacka har kunnat förvandlas till ett sånt reggae-mecka..
Men visst är det lite roligt när man på en fest i någon stad långt borta får höra You are my angel och man med lite stolthet kan säga "Jag är faktiskt uppvuxen i Skärblacka" och man får ett "Oh, häftigt" till svar. Jag antar att det är något man har i blodet, vare sig man vill eller inte.
Nu ska jag i alla fall sätta mig på altanen med en kall cider i handen och ändå digga lite till musiken som letar sig upp bland husen (vi hör jävligt bra hemma hos oss) och känna mig som en riktigt Blacka-bo igen!
Kommentarer
Trackback
