SOUNDTRACK

Detta var nionde gången jag såg kent live och det här är nog första gången jag inte hade skyhöga förväntningar inn kanonserten. Jag har aldrig gått från en kent-spelning och varit missnöjd men den här gången var jag på förhand lite orolig att det faktiskt skulle bli så. Jag har inte riktigt tagit till mig Röd än och jag var inte särskilt förtjust i att setlisten innehöll så lite låtar pre-V&A. Att dom sedan beslutat sig att skrota 747 gjorde mig aningen uppgiven. Men trots detta lämnande jag Cloetta Center med ett stort leende på läpparna.

Mitt konsertsällskap denna gången var min lillasyster Emma. Hon är ett ganska nyblivet kent-fan och detta var hennes första spelning med dom och medan vi stod där och väntande på att det hela skulle dra igång så kändes lite som min första också. Medelåldern på publiken (på ståplats i alla fall) var 18 år och majoriteten hade Converse på fötterna, precis som på min första kent-spelning för drygt 8 år sedan (som också var i en ishall). Det var en riktigt trevlig flashback.

Förband på den här turnén är Camela Leierth som medverkade som duettpartner på Generation Ex på förra skivan. Hon framförde 6 låtar i äkta singer&songwriter-stuk, och jag som är smått allergisk mot kvinnliga singer&songwriters uppskattade inte riktigt detta.

Vid 21-tiden äntrade så Eskilstunas stoltheter scenen och redan från början insåg jag att detta skulle bli så mycket bättre än vad jag trott på förhand. Dom var fruktansvärt tighta och hade en enorm spelglädje. Jocke var riktigt prat- och skämtsam och for runt på scenen som en riktigt Dave Gahan-kopia, dessutom var han snyggare än någonsin. Det märktes så väl att bandet tyckte att det var kul att spela och det smittade av sig på publiken. Det var grymt bra stämning och galet mycket röj från början till slut.
Som vanligt var scenshowen riktigt bra med fint ljus och grymma bakgrundsvideos (eller vad sägs om ett autentiskt ultraljud och en bild på ett människohjärta?)
Låtlistan får godkänt men visst kan jag önska att några av V&A-låtarna byttes ut mot låtar från dom 2 första skivorna. FF och Kärleken väntar borde få gå i pension nu och till och med Socker som jag annars känt så starkt för börjar kännas bra uttjatad... Vad gäller Röd-låtarna så fick jag inga aha-upplevelser direkt. Idioter var den enda som kändes riktigt klockren, vilket jag även trodde innan. Tycker att det är tråkigt att inte 18:29-4 fick agera intro och att dom inte har med Vals för satan (din vän pessimisten) som ordinare låt under turnén, skulle hellre höra den än till exempel Sjukhus. Och jag är innerligt tacksam över att dom lyckats plocka ut dom bästa låtarna från Tillbaka till samtiden...

Bäst
Teknikstrulet som gjorde att vi fick höra OWC istället för uttjatade Dom andra. TACK!
LSD, någon? - Herrejävlar vilket tryck det är i den låten.
Idioter - Bästa låten från Röd var även en av de bästa under kvällen.
Avslutningen - Mannen i den vita hatten (16 år senare) väcker alltid en massa känslor och när confettin föll ner över oss kom tårarna.

Sämst
Att dom sktorat 747 är faktiskt lite av en skandal!
Det dåliga röjet på läktarna. Det finns inget tråkigare än folk som har sittplatser på konserter och verkligen sitter ner. Jävla tråkmånsar, stanna hemma istället!
Att kent har så galet mycket bra låtar som man vill höra live. Det skulle nog inte spela någon roll hur setlisten såg ut, men skulle nog aldrig bli helt nöjd..


Vis av misstaget från Depeche Mode-konserten så fick kameran följa med denna gången och jag fotade flitigt (200+ bilder blev det...). Här följer ett urval av dom, enjoy! (Då det blev ungefär 60 bilder som jag blev riktigt nöjd med och gärna vill visa upp så kan det hända att det dyker upp ett inlägg med bara kent-bilder vart efter...)