SOUNDTRACK

Över 1,5 år  har gått men ändå är jag "bevakad" med jämna mellanrum. Det stör mig lite (och jag antar att det är det som är meningen?). Trots att jag kommit så långt med min självkänsla och 99 av 100 dagar inte känner den minsta oro eller osäkerhet så händer det ändå att mitt hjärta ibland snörps åt och jag blir panikslagen och livrädd. För det är så att en liten en del av mig kommer aldrig kunna förstå att jag skulle vara bättre än någon annan.

Varför inte bara låt mig/oss vara?