Prinsen av Peking
Har precis tittat på Dom kallar oss artister som ikväll handlade om Markus Krunegård. En kompis till mig har en liten crush på Timo Räisänen och jag känner nog lite för Markus som hon gör för Timo. Man kan ju inte bli lite annat än lite småkär helt enkelt! Han verkar så gulligt vilsen och försynt på något sätt, man vill bara gå fram och krama om honom.
David satt bredvid och suckade och undrade vad vi tjejer egentligen ser hos Markus. Som David uttryckte det: " han har ju inte direkt något födelaktig utseende och han sjunger dåligt". Och det ligger något i det. Han är inte typ-exempel på en "snygg" kille och nej han sjunger inte speciellt rent. Men har något som gör att man fastnar. Han ser lite nördigt söt ut och han sjunger med en känsla och charm som får hjärtat att slå lite snabbare. Han är med andra ord typ-exemplet för en kille som sätter små pop-hjärtan i brand helt enkelt! Och eftersom mitt hjärta alltid kommer slå några extraslag för pop-musiken så är det ju inte konstigt att jag blir helsåld.
Dock så föredrar jag nog Markus insatser i Laakso framför solo-karriären. Markusevangeliet var en helt okej skiva men ingen av dom två nya skivorna har riktigt satt sig. Laaksos senaste skiva Mother am I looking good? är däremot en av de bästa skivor jag någonsin hört, helt klokren! Så jag håller alla tummar och tår att dom ger sig in i studion snart.
Avslutar med 2 Markus-godbitar som man aldrig tröttnar på :)
Åh, ja, Timo min Timo! =D
Såg halva "Dom kallar oss artister" igår (måste titta på början sen på nätet), och alltså ja den där Markus verkar också vara en härlig prick! Och visst behöver de inte vara supersnygga och ha den vackraste rösten, att ha karaktär och "det" är ju det som gör dom till det dom är!
Skönt att det är nån mer än jag som har ett hjärta som slår lite extra för våra svenska söta poppojkar (popmän?)!
