Nurse Carina
Idag firar jag och 72:an ett 1 år tillsammans. Helt galet, jag fattar inte vart det här året har tagit vägen!? Det känns som att det var igår jag tog mina första stapplande steg som stroke-sjuksköterska. Många dagar känns det som att jag stått stilla i utvecklingen under det här året, men innerst inne vet jag att det inte är så. Jag har lärt mig otroligt mycket och utvecklats massor som sjuksköterska. Och det bästa av allt är att jag kommer fortsätta utvecklas och lära mig ännu mer :)
När jag tog min examen för över 2½ år sedan så var jag bara 21 år gammal och livrädd för verkligheten. Jag förstod verkligen inte hur jag skulle kunna hantera allt det ansvar som läggs på våra axlar. Och jag var orolig över att inte tas på allvar pga min ålder och mitt utseende (dom som känner mig vet att oftast inte tonar ner smink eller hår bara för att jag är på jobbet) men det har aldrig varit något problem. Ingen har någonsin klankat ner på mig, varken chefer, kollegor eller patienter. Det har stärkt mig väldigt mycket som person och jag har besvisat för mig själv och min omgivning att sjuksköterskor inte behöver vara 40+ och tråkiga.
J
ag stormtrivs verkligen mitt jobb. Jag har jättebra arbetskamrater och jag kan inte tänka mig att jobba som något annat än sjuksköterska. Det finns dagar då man betvivlar sitt yrkesval lite (det går ju inte att komma ifrån att arbetstiderna faktiskt är rätt kassa och lönen likaså) men sen kommer en såndär dag då man får så mycket tacksamhet och respons från patienterna så man flyger runt på moln av mallighet - ja, dom dagarna väger upp allt annat och jag skulle inte bya bort dom mot något!
När jag tog min examen för över 2½ år sedan så var jag bara 21 år gammal och livrädd för verkligheten. Jag förstod verkligen inte hur jag skulle kunna hantera allt det ansvar som läggs på våra axlar. Och jag var orolig över att inte tas på allvar pga min ålder och mitt utseende (dom som känner mig vet att oftast inte tonar ner smink eller hår bara för att jag är på jobbet) men det har aldrig varit något problem. Ingen har någonsin klankat ner på mig, varken chefer, kollegor eller patienter. Det har stärkt mig väldigt mycket som person och jag har besvisat för mig själv och min omgivning att sjuksköterskor inte behöver vara 40+ och tråkiga.
J
ag stormtrivs verkligen mitt jobb. Jag har jättebra arbetskamrater och jag kan inte tänka mig att jobba som något annat än sjuksköterska. Det finns dagar då man betvivlar sitt yrkesval lite (det går ju inte att komma ifrån att arbetstiderna faktiskt är rätt kassa och lönen likaså) men sen kommer en såndär dag då man får så mycket tacksamhet och respons från patienterna så man flyger runt på moln av mallighet - ja, dom dagarna väger upp allt annat och jag skulle inte bya bort dom mot något!
En trött syster Carina
Kommentarer
Trackback
