Nine thirty

Jag tog mig till Linköping till slut fast huvudvärken höll på att döda mig ett tag. Jag var tvungen att stå hela tågresan på ett överfullt tåg. Inte riktigt vad jag var på humör för kan jag säga. Och sen har grinigheten hållt i sig hela kvällen. Jag tycker synd om David som måste stå ut med mig ibland... Borde kanske lägga till det till nyårslöftena - bli en sötare och mindre grinig flickvän?

 

Tror att jag ska ta med mig min bättre hälft och gå och lägga mig nu innan huvudvärken kommer tillbaka, jag känner hur den kommer smygande igen... Imorgon ska jag sova bort typ hela dagen så jag är i tiptop-form till natten. And once again - jag vill såååå inte jobba nätter just nu. Fan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0