Svart Lucia
Det känns som att jag brakat in i en stor tegelvägg någon gång under den senaste veckan. Jag är så trött och orkeslös och allmänt avtrubbad och det är inte alls likt mig såhär precis innan jul. Julkänslorna och glädjen över all snö som jag haft tidigare är som bortblåsta... Och den här jobbhelgen där min dygnsrytm vänts helt upp och ner åt alla håll och kanter har ju inte gjort något bättre direkt...
På torsdag fyller jag år, jag vet inte om det kanske kan vara boven i dramat. Jag blir 25 och det känns seriöst helst hemskt!
Min stora livsplan som jag gjorde när jag var liten (10-12 år sådär) innefattade att jag skulle vara gift, ha 2 barn och bo i ett stort hus vid det här laget. Och helst vara läkare då (ja, jag insåg inte då att allt detta krockade rätt kraftigt) och här sitter jag nu och inget av detta har slagit in. Inte för att jag har läkardrömmar längre eller känner panik inför att gifta mig, men jag börjar känna mig gammal (!!!! Jag vet, det är illa, jag får inte resonera så!!) och det känns som att jag inte kommit någonstans i mitt liv (att jag sedan hunnit jobba som sjuksköterska i hela 3,5 år, det förtränger jag hela tiden).
Sen är det det här med att helt plötsligt vara nämre 30 än 20 vilket känns väldigt motstridigt. 30 innebär "vuxenhet" för mig och även om jag egentligen strävar efter detta på många sätt så önskar jag ibland att jag fortfarande var 20, naiv och oansvarig. Samtidigt som jag känner ett behov av att verkligen stadga mig och få en stabil tillvaro så känner jag mig inte riktigt färdig med livet ännu. Allt är så motsägelsefullt just nu...
(Och när jag läser det jag nu skrivit vill jag inte ens föreställa mig hur mina framtida, riktiga, ålderskriser kommer att se ut....)
Lite ljus i allt det mörka är att vi nu äntligén har fått taklamporna på plats i vardagsrummet och att vi efter lite om och men fått hit våran "nya" hallmöbel. Och allt blev kalasbra! Bilder kommer så fort jag hinner fota i dagsljus :)
På torsdag fyller jag år, jag vet inte om det kanske kan vara boven i dramat. Jag blir 25 och det känns seriöst helst hemskt!
Min stora livsplan som jag gjorde när jag var liten (10-12 år sådär) innefattade att jag skulle vara gift, ha 2 barn och bo i ett stort hus vid det här laget. Och helst vara läkare då (ja, jag insåg inte då att allt detta krockade rätt kraftigt) och här sitter jag nu och inget av detta har slagit in. Inte för att jag har läkardrömmar längre eller känner panik inför att gifta mig, men jag börjar känna mig gammal (!!!! Jag vet, det är illa, jag får inte resonera så!!) och det känns som att jag inte kommit någonstans i mitt liv (att jag sedan hunnit jobba som sjuksköterska i hela 3,5 år, det förtränger jag hela tiden).
Sen är det det här med att helt plötsligt vara nämre 30 än 20 vilket känns väldigt motstridigt. 30 innebär "vuxenhet" för mig och även om jag egentligen strävar efter detta på många sätt så önskar jag ibland att jag fortfarande var 20, naiv och oansvarig. Samtidigt som jag känner ett behov av att verkligen stadga mig och få en stabil tillvaro så känner jag mig inte riktigt färdig med livet ännu. Allt är så motsägelsefullt just nu...
(Och när jag läser det jag nu skrivit vill jag inte ens föreställa mig hur mina framtida, riktiga, ålderskriser kommer att se ut....)
Lite ljus i allt det mörka är att vi nu äntligén har fått taklamporna på plats i vardagsrummet och att vi efter lite om och men fått hit våran "nya" hallmöbel. Och allt blev kalasbra! Bilder kommer så fort jag hinner fota i dagsljus :)
Kommentarer
Trackback
