SOUNDTRACK

Idag är ingen bra dag. Inte alls. Det var så längesen som jag mådde såhär nu att jag näsan glömt bort hur det känns. Enda sedan jag flyttade hem igen så har dagarna blivit ljusare och mitt hjärta lättare och jag har nästan lyckats förtränga alla mörka år. Att känna som jag gör idag känns verkligen som ett stort bakslag. Fast det borde det egentligen inte göra, det är trots allt ganska logiskt att jag mår som jag gör idag. Jag håller på att bli både fysiskt och psykiskt utmattad. Senaste tidens stress och kaos på jobbet har påverkat mig så mycket mer än vad jag trott att det skulle göra. Jag är en stresstålig person, jag tycker om att ha mycket att göra på jobbet, att få utmana mig själv. Men inte ens jag klarar hur mycket som helst, det har jag fått bevis på nu.
Jag vill bara lägga mig i sängen och vakna upp i maj igen. Jag är konstant trött och lättretlig. Jag har ingen ork eller lust med något, just nu kretsar mitt liv bara kring att jobba och sova. Det säger ju sig självt att det inte är hållbart i längden. Jag måste skaffa mig ett liv - en hobby, vänner. Något som får mig att verkligen vila från jobbet när jag är ledig. Men hur gör man det när det känns som att man inte har någon ork över?

Nu när över ett år passerat så känner jag mig nog lite besviken över att jag inte kommit längre än såhär trots allt. Inte mycket blev som jag hade trott. När ska jag lära mig att sluta ha så höga förväntningar?

Men mitt i allt det dystra ser jag ändå lite ljus. Istället för att falla in gamla mönster och vanor så tvingar jag mig själv att fortsätta framåt. Istället för att gräva ner mig i sängen nu och tycka synd om mig själv så har jag orkat göra mig iordning och ska gå ner på stan för att rensa huvudet. Jag är trött på att se mig själv som ett offer.