Söndagar = ångestdagar
Jag hatar söndagar. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Det kvittar vilken årstid det är, om jag jobbar eller är ledig, om jag är bakis eller ej - söndagar ger mig ångest. Hela dagen går jag runt och känner mig nedstämd och grinig. Minsta lilla motgång kan få mig att börja grina som ett litet barn. Helst vill jag inte gå ur sängen för allt känns jobbigt. Det är jobbigt att klä på sig och sminka sig. Jobbigt att äta. Jobbigt att umgås med folk. Och det känns som att allt går åt helvete på något vis.
Jag minns att jag redan som barn avskydde söndagarna. Dom innebar att helgen snart var slut och det var dags att gå tillbaka till skolan igen. I mina minnen var vädret alltid grått och trist, det var inget roligt på tv och mamma städade jämt. Jag vet ju mycket väl att alla söndagar inte vara sådana men det är dom som har fastnat i mitt minne och nu förknippar jag dessa förbannade söndagar med detta.
Idag är en riktigt hemsk ångestdag, jag vill helst gå och lägga mig och sova mig genom den. Men istället ska jag förvärra det hela ännu lite genom att tvätta hela kvällen... Snälla ge mig måndag nu!
Jag minns att jag redan som barn avskydde söndagarna. Dom innebar att helgen snart var slut och det var dags att gå tillbaka till skolan igen. I mina minnen var vädret alltid grått och trist, det var inget roligt på tv och mamma städade jämt. Jag vet ju mycket väl att alla söndagar inte vara sådana men det är dom som har fastnat i mitt minne och nu förknippar jag dessa förbannade söndagar med detta.
Idag är en riktigt hemsk ångestdag, jag vill helst gå och lägga mig och sova mig genom den. Men istället ska jag förvärra det hela ännu lite genom att tvätta hela kvällen... Snälla ge mig måndag nu!
Kommentarer
Trackback
