SOUNDTRACK

Igår var vi som bekant på Vingåker Factory Outlet och roade oss lite. Det var mest för Davids skull vi åkte dit, han var på jakt efter en vinterjacka och kostymskor bland annat, själv räknade jag inte med att komma hem med så mycket. Och det blev inte så mycket heller - medans David kom ut med grejer för över 4000 kr så kom jag inte ens upp i en tusenlapp...

Detta blev i alla fall min skörd.

Stövlar inhandlade på Scoretts outlet. Ordinariepris 899 kr, blev mina för ynka 99 kr! Dock 2:a handssortering, tydligen är dragkedjan lite kass men det kan jag leva med. Jag lär nog inte använda dom så mycket...


Mina mål för dagen var en Fred Perry-piké samt ett par nya svarta jeans. Tröjan hittade jag redan i fyndtältet (199 kr!!!), ville ha en röd också men det fanns såklart inte i min storlek... Jeansen var ett helvete, jag provade säkert 10 par men hittade inga svarta jeans i min storlek. Så irriterande! Så det fick bli ett par vinrödplommonnånting-färgade istället - 499 kr av märket Tiger.


Ett litet skärp fick följa med hem också.

Tjingeling! Jag överlevde Uppsalaresan, men jag har varit så jäkal trött sen jag kom hem så därför har jag inte orkat blogga något...

Kongressen var toppen på alla sätt och vis. Intressanta föreläsningar och seminarier, god mat, bra underhållning och framförallt trevligt sällskap och många skratt. Jag är verkligen jätteglad att jag fick chansen att få åka på detta!
Idag har det varit jobb som vanligt och det gick förvånansvärt bra med tanke på hur trött jag är och att jag fick hoppa in i ett annat vårdlag än mitt ordinarie.

Imorgon står Vingåker Factory Outlet på agendan och efter det halloweenfest hos Tommy och Jennifer, peppt som satan! Om inte min förkylning blir värre och förstör allt...
På söndag hoppas jag att jag inte är allt för bakis så jag kanske kan få upp gardinerna till köket och vardagsrummet som kom idag. Sen ska ni få se hur fint det börjar bli här hemma nu :)

Jag går runt i dimma och orkar inte skriva något vettigt. Imorgon bär det av till Uppsala så det kommer bli helt tyst här ett par dagar. Förhoppningsvis piggnar jag till under dom dagarna...

Idag är det ett år sedan jag nåddes av beslutet att en vän lämnat detta livet för ett annat. Ett år. Hoppas du har det fint där du är Niklas.

Inredningshysterin som rådde här hemma har dog ut under mina nattarbetesveckor, men nu när jag är tillbaka i det "vanliga livet" igen så är det dags att återuppta det!
Igår beställde jag (äntligen) gardiner till köket och vardagsrummet och nu har planeringen för vardagsrummet i stort tagit fart igen.

Bordet är ju som bekant inhandlat. Det skulle ha anlänt denna veckan men är, såklart, några veckor försenat och innan det dyker upp kan vi inte göra så mycket annat... Övriga möbelinköp får vänta tills efter jul.
För att piffa till rummet lite så har vi bestämt oss för att köra lite "Tema London". Igår köpte vi ett par skitläckra Union Jack-kuddar som vi spanat på jättelänge, väggen kommer prydas av en tavla med Londonmotiv (vilken har vi dock inte riktigt enats om ännu), vi har en plan om att täcka för den eländiga skjutdörren som förstör hela rummet med ett tyg med Londonmotiv (dock verkar det gå åt skogen, återkommer till det) och vi har spanat in lite schyssta inredningsprylar med London-anknytning.
Problemet är att vi tror stenhårt på den här idéen och vägrar tänka outside the box vilket ställer till det lite, det är tydligen inte helt lätt att få tag på alla de saker vi vill ha, till ett vettigt pris... Men det löser sig alltid på något vis.

Våra tjusiga kuddar :) Inhandlade på Nordik, 399 kr


Tyget som vi hade planerat att täcka över dörren med. Kruxet är att nätbutiken tydligen ligger i Hamburg (sidan är dock svensk?) och varorna levereras med bud vilket innebär att man måste vara hemma och ta emot det. Och det säger ju sig själv att det inte funkar. Så nu vet vi inte vad vi ska hitta på, för detta är det enda tyget med Londonmotiv jag lyckats hitta! (Och jag har ägnat timmar åt att leta runt på nätet....)


IKEA-tavlan som vi först planerade att ha på väggen. Den är fortfarande inte helt utesluten men David gillar inte ramen på den och vi insåg igår att den kommer att täcka ungefär hela väggen... Okej för att vi vill ha en stor tavla men den kanske blev lite väl extrem. Men vi funderar vidare...


Denna hittade vi igår på Easyart och blev mycket förtjusta i. Problemet med den är dock att den blir lite dyr när man vill ha den i den storleken vi vill (ca 2000 kr... Någon som vill donera lite pengar till vårat vardagsrum?)
Idag ska vi kika lite på Gallerix och se vad dom har för alternativ men något säger mig att vi snart har lagt 2000 kr på en tavla med en röd j-a buss! Heh... Men är man envis och inte kan tänka om så får man väl skylla sig själv...


Jag återkommer såklart med updates om hur arbetet förflyter :)

I natt kom den äntligen - den första snön! Jag dansade lyckodans på jobbet och gick runt med ett litet leende på läpparna hela natten för gud vad jag har väntat på detta. Jag tycks redan ha förträngt föregående vinters elände för allt jag vill ha nu är snö, kyla och jul!

Roy Wood and the Wizzard - I wish it could be christmas everyday

Höstdepressionen börjar komma smygandes och jag försöker ta kål på den med lite färg!

I lördags tillbringade jag och systeryster lite drygt 4 timmar i stallet för att förbereda inför söndagens tävling (som jag kommer avhandla i ett separat inlägg någon dag snart...). Vi putstade frenetiskt på både häst (helt plötsligt blev hon en glänsande fux med vita strumpor igen!) och utrustning, och Dandi verkade trivas rätt bra med all uppmärksamhet.
Och jag njöt av att andas hästlukt och att få lite tävlingsnerver igen (jag är nog 10 gånger mer nervös än Emma inför och på tävlingar), det var alldeles för många år sedan!

Idag säger vi grattis till John Lennon. May he rest in peace.

Mina nya älsklingar :)

Davids gamla Billyhylla tjänstegör numea som skohylla :) Bortsett från ett par kängor som är Davids så ockuperas den av mig... (Det finns ytterligare en hylla som inte kom med på bilden)

"Extremskorna" från förr. Jag använder dom aldrig längre men har inte hjärta att göra mig av med dom...

Resten av älsklingarna (plus ett par av Davids kängor)

Davids skor får bo i skogarderoberna. Fast jag har visst snott ett par fack där också...hrm...


Och utöver detta har jag några skor som står i hallen men den skohyllan glömde jag helt bort att föreviga.

Kvällen igår blev mycket trevlig med god mat och lite kattgos. Jag rekommenderar alla Linköpingsbor att någon gång besöka Bello's, maten är verkligen helt fantastisk!

Dagen idag har inletts med en tripp till IKEA (som vi, hör och häpna, lämnade tomhänta!) och ICA Maxi. Nu ska jag packa in mig i bilen och bege mig till Skärblacka. Kvällen kommer tillbringas i stallet där både häst och utrustning ska putsas. Kanske kan man våga sig upp på hästryggen en sväng också, det var alldeles för länge sen sist nu.

Efter en eftermiddag/kväll som var allt annat än bra (tandläkarångest, misslyckad matlagning, poststrul som innebar att avin för mina skor kom men skorna fanns inte på utlämningstället, alldeles för mycket tvätt osv osv) så kändes det riktigt skönt att få bege sig till jobbet. Och trots att jag är lagom mör i kroppen nu efter att ha vänt sådär 10 patienter så är det (peppar peppar) en riktigt lugn och avkopplande natt. Såhär mitt i nattlunket så känns inte ens tandläkarbesöket så fasligt skrämmande längre (fast vem försöker jag lura, om 12 timmar sitter i väntrummet med en puls på 140, yrsel och illamående, jag lovar).

Fast okej, jag får väl lova att erkänna att jag börjar sakna sängen lite...

Jag har en fobi. Det finns mycket saker som jag finner obehagliga på olika sätt och gärna undviker, men jag har bara en riktig fobi och den har verkligen tagit över mitt liv. Jag har grav tandläkarskräck. Så pass grav att jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det.

Precis som för så många andra utvecklades denna lilla fobi när jag var liten. Att gå till tandläkaren var bland det värsta som fanns och jag vet att jag hade ångest i veckor när det närmade sig. Det jag var rädd för på den tiden var att ha hål och behöva borra - jag var livrädd för sprutor och ville absolut inte att någon skulle sticka mig i munnen och samtidigt var jag jätterädd för att att det skulle göra ont att borra så att göra det utan bedövning kändes lika hemskt.
Jag har bara behövt borra en gång hittills i mitt liv, när jag var 13 år. Det var ett litet ytligt hål och ingen bedövning behövdes den gången men det där hemska borrljudet traumatiserade mig ännu mer...

Senast jag var hos tandläkaren var för 6 år sedan tror jag. Japp, så illa är det. Efter det besöket flyttade jag till Eskilstuna och blev därmed inte längre automatiskt kallad till någon tandläkare och jag har sedan dess inte lyckats boka in en tid själv. Jag har under alla år inbillat mig att mina tänder nog mår bra rätt bra och lovat mig själv att den dagen jag börjar få besvär, ja då ska jag ringa. Vid några tillfällen har jag försökt att boka in en undersökningstid men det har bara inte gått. För varje år har min tandläkarrädsla växt till sig mer och mer.

Idag får jag andnöd och svimningskänslor bara jag tänker tanken att sätta mig i en tandläkarstol. Nu är det inte bara borrandet som skrämmer mig utan hela situationen. Och med tanke på hur många år som gått sen sist så vill jag inte ens gissa mig till hur många hål jag kan tänkas ha. Att det är minst ett det vet jag och i alldeles för många månader harjag försökt samla mod att boka in en tid för att få det åtgärdat, men det har bara inte gått. Så fort jag lyft telefonen och börjat knappa in numret så har jag fått hjärtklappning och börjat gråta. Så illa är det.
Jag drömmer dessutom mardrömmar titt som tätt om att jag tappar tänder, får dom utslagna eller att dom bara smulas sönder i munnen på mig...

Det hela kompliceras lite av att jag lider av "telefonrädsla" också, det vill säga att jag får ångest av att ringa formella telefonsamtal (eller nästan alla typer av samtal förresten, som inte är till David eller min familj. Tack Gud för sms-funktionen!) så för att få den där vedervärdiga tandläkartiden bokad så måste jag även ta mig förbi den ångesten. Och när man vet att det där hemska telefonsamtalet kommer leda till att jag måste försöka bemästra min enda fobi - ja då förstår ni själva att det låser sig direkt.
Men idag var jag tvungen att trosta telefonrädslan för att ringa till barnmorskan (för att få receptförnyelse på preventivmedel och inget annat...) och efter det tvingande jag helt enkelt mig själv att bara köra vidare. På nått mirakulöst vis så lyckades jag slå numret till tandläkaren och trots att jag hamnade i en telefonkö så la jag inte på luren - win! Så imorgon kl 15:20 ska jag försöka ta mig genom mitt första tandläkarbesök på 6 år...

Ja, jag har helt sanslös ångest just nu, jag börjar gråta och hyperventilera bara jag tänker på det, men jag känner mig jävligt stolt över mig själv som kommit såhär långt. Och jag vet att jag inte kommer att banga, det kommer jag inte tillåta mig själv. Och jag har världens bästa pojkvän som smiter från jobbet en timma imorgon för att följa med mig som moraliskt stöd. Det finns inga ord som kan beskriva den tacksamt jag känner för det.
Tyvärr vet jag ju att morgondagens besök kommer att leda till ytterligare ett besök inom en mycket snar framtid och att det kommer att bli mycket obehagligare. Jag ber till gudarna att jag bara har en tand som behöver åtgärdas men inombords är jag överygad om att det är fler. Och jag vet faktiskt inte hur jag ska ta mig genom det. Men det får bli ett senare problem. Huvudsaken just nu är att jag tar mig till Thea imorgon och därmed har besegrat min fobi, i alla fall för den här gången...

Bildkälla

Jag gjorde mig förtjänt av min lön i natt också. Full fart hela natten och att vara ensam sköterska var lite tufft. Man är så van vid att ha en kollega som kan hjälpa till men nu fick jag fara runt som en skottspoling över avdelningen för att fixa än det ena än det andra... Var helt slut när jag kom hem och sov som en stock tills klockan ringde vid 12. Det tog emot lite att masa sig ur sängen då vill jag lova.
Nu är jag i alla fall ledig tills på onsdag natt (med undantag för ett litet jobbmöte jag måste gå på på tisdag), lovely!

I eftermiddag väntar besök från älskade familjen. Ska bli väldigt spännande och se om cheesecaken jag slängde ihop igår blev ätbar, jag ställer mig något tveksam till det...
Nu är det dags att se över så lägenheten är representabel. På återseende!

Just nu i den här stunden förstår jag inte varför jag egentligen trivs rätt bra med att strosa runt på jobbet nattetid - jag tror seriöst att jag går i sömnen...