Carina vs odontofobi: 2-0
Jag överlevde tandläkarbesöket, men det var med nöd och näppe. Jag var ganska lugn på vägen hem från jobbet men väntetiden hemma var nog lite förödande. För varje minut som gick så blev jag bara mer och mer ångestfylld och nervös, jag började gråta titt som tätt och hade en puls runt 120.
När jag satt i väntrummet så trodde jag ett tag att jag skulle svimma, jag hyperventilerade i det närmsta och när jag blev uppropad brast det - jag grät allvarligt talat som ett litet barn. Den stackars tandhygienisten såg till en början lite chockad ut men hämtade sig snabbt och var sedan helt underbar genom hela undersökningen.
Resultatet blev, som väntat, några hål. Två som måste lagas (det första åtgärdas 8 november - för nära och för långt bort på samma gång) och sen några som tandläkaren får bedöma närmre. Förhoppningsvis räcker det med att jag börjar missbruka tandtråd... Nu har jag i alla fall tagit mig genom det första steget och jag hoppas att jag klarar av nästa steg för det är ju det jag fasar för mest - lagningen. Men jag har bestämt mig - jag ska besegra min fobi en gång för alla!
När jag satt i väntrummet så trodde jag ett tag att jag skulle svimma, jag hyperventilerade i det närmsta och när jag blev uppropad brast det - jag grät allvarligt talat som ett litet barn. Den stackars tandhygienisten såg till en början lite chockad ut men hämtade sig snabbt och var sedan helt underbar genom hela undersökningen.
Resultatet blev, som väntat, några hål. Två som måste lagas (det första åtgärdas 8 november - för nära och för långt bort på samma gång) och sen några som tandläkaren får bedöma närmre. Förhoppningsvis räcker det med att jag börjar missbruka tandtråd... Nu har jag i alla fall tagit mig genom det första steget och jag hoppas att jag klarar av nästa steg för det är ju det jag fasar för mest - lagningen. Men jag har bestämt mig - jag ska besegra min fobi en gång för alla!
Kommentarer
Trackback
