SOUNDTRACK

10. Vapen&Ammunition

När skivan släpptes tyckte jag att den var fantastiskt bra. Tills att jag hörde resten av deras skivor... Då förpassades V&A ganska kvickt till bottenskiktet och där har den fått stanna. Visst finns det några bra låtar på skivan (Pärlor och Socker) men jag kan ändå inte komma ifrån att den känns ganska medioker och tråkig överlag.

9. Tillbaka till samtiden

Inför släppet av den här skivan var förväntningarna stora. kent skulle bli mer elektroniska, det lät ju verkligen helt kanon! Men det var det inte.. Jag blev ruggigt besviken när jag lyssnade genom skivan första gången. Det som hade kunnat bli så bra blev bara medelmåttigt. Det som räddar Tillbaka till samtiden från jumboplatsen är den fantastiska LSD någon? Hade samtliga låtar på skivan gått mer i det stuket så hade det blivit en topp-placering istället.

8. The hjärta och smärta EP

Den här EP:n släpptes för att stilla våran kent-hunger mellan Du och jag döden och Tillbaka till samtiden. Den innehåller två fantastiskt bra spår, Vi mot världen och Dom som försvann, och det är tur det för de övriga tre spåren är inte mycket att hurra för.

7. Röd

Det har tagit tid att lyssna in sig på Röd. Första genomlyssningen slogs jag av samma besvikelse som när jag hörde Tillbaka till samtiden men den har långsamt växt sig starkare. Den här gången känns soundet lite mer kent fast lite uppfräschat. MEN, tyvärr tycker jag inte att skivan innehåller någon sådär wow-upplevelse till låt. Alla låtar är mer eller mindre okej men ingen sticker ut mer än någon annan (utom möjligen fejk-psalmen 18:29-4 som agerar intro).

6. Isola

kents mest lågmälda och ångestframkallande platta med den mest magnifika avslutningen - 747. Känner man sig lite nere och heartbroken en gråtrist höstdag så är det den här skivan man ska lyssna på, utan tvekan.

5. Verkligen

Kräm, Gravitation, En timme en minut. Tre mycket bra anledningar till att denna skiva borde finnas i allas skivhyllor. Tyvärr innehåller skivan också några riktiga bottennapp så därför blir det bara en mittenplacering.

4. B-sidor 95-00

Den här samligen över kents B-sidor mellan 95 och 00 innehåller många guldkorn - Utan dina andetag, Spökstad, Noll och En helt ny karriär för att nämna några. Och det känns som att jag inte ska behöva säga mer än så egentligen. Jag tror inte att något annat band någonsin kunnat spotta ur sig så galet mycket bra B-sidor?

3. Hagnesta Hill

Skivan som fick folk att vallfärda till Eskilstuna och låta sig fotas med Hagnesta Hill-skylten. (Hagnesta Hill är ett villaområde i E-tuna för de som inte visste det). Det finns nog inte en enda dålig låt på hela skivan, även om jag kan tycka att den känns lite ojämn. Jag saknar flytet genom låtarna som finns på tex Du och jag döden.  Men många ser denna skiva som kents stora mästerverk och den förtjänar självklart en plats på topp 3.

2. kent

Jag älskar det lite skitiga och distade soundet. Jag älskar hur Jocke Berg stundtals sjunger så falskt att det skorrar i öronen. Jag älskar dom i många fall helt obegripliga texterna. Jag älskar helt enkelt kents debutskiva. Och jag drömmer precis som så många andra om att någon gång få höra När det blåser på månen live...

1. Du och jag döden

I mitt tyckte är detta ett riktigt mästerverk till skiva. Enda sedan första genomlyssningen har den suttit som ett smäck. Varenda låt passar in på skivan och passar ihop med varandra och varenda låt är verkligen bra. Den döda vinkeln skulle kunna vara den bästa låt Jocke Berg skrivit och Mannen i den vita hatten (16 år senare) är en makalös avslutning, såväl på skivan som på spelningarna.

 

Det var inte lätt att sammanställa den här listan. Jag har i ett par dagar nu klurat och lyssnat igenom och kastat om ordningen mer än 1 gång. Jag tycker inte att någon av skivorna är speciellt dålig och framförallt platserna 5-10 känns inte helt självklara. Som med så mycket annat så har den här listan ändrat sig många gånger under årens lopp och den kommer säkert göra det många gånger igen. Men just nu är det såhär den ser ut.

Jag har de senaste dagarna verkligen levt i en liten bubbla efter DM-konserten (förlåt, jag ska snart sluta tjata om den) och jag har funderat lite över när jag kände så efter en spelning sist och det är ett bra tag sen... Direkt efter konserten sa David att den lätt hamnade på hans topp 3-lista över bästa konserter, jag nöjde mig med topp 5 just då för jag tyckte att jag hade så mycket häftiga upplevelser sedan tidigare. Men nu såhär några dagar efteråt har jag reviderat min åsikt.. Så här följer min topp 10-lista över mina bästa konsertupplevelser.


1. Kent @ Stadion, Stockholm 2003. En solig kväll i början av juni. På scenen står ett av Sveriges bästa band. I publiken 33000 vitklädda, hängivna fans. Oslagbar allsång till "Blåjeans". Det var en en obeskrivlig upplevelse. All spänning och mystik innan - varför vita kläder? Skulle detta bli kents sista spelning? Alla förväntningar och farhågor bidrog helt klart till att göra den kvällen till det häftigaste jag varit med om.

2. Depeche Mode @ Globen, Stockholm 2010. Söndagens upplevelse nosar helt klart kent i nacken. En större publik unisont klädda i vitt och vi hade varit där ;) Nej skämtosido. Det går inte riktigt att jämföra kents stadion-spelning med detta, det känns som två så vitt skilda saker. Upplevelsemässigt vinner kent men konsertmässigt vinner Depeche. Det var en galet bra spelning helt enkelt! Det kändes som att bandet gav allt, trots så många turnéspelningar i bagaget, och publiken var underbar och gav sån otrolig kärlek tillbaka.

3. Kraftwerk @ Cirkus , Stockholm 2004. Att ha sett Kraftwerk live känns som något man bara måste ha gjort. Det här bandet kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, utan dom hade så mycket av den musiken jag idag lyssnar på inte existerat. Kraftwerk levererar inga röj-spelningar i klass med DM, det ska snarare ses som ett konstverk. Häftiga ljuseffekter, bakgrundsbilder, 4 stycken robotstela äldre herrar och inte minst 4 stycken riktiga robotar. Det är otroligt häftigt helt enkelt! Jag hade förmånen att se dom 2 gånger 2004, dels på Cirkus men även på Arvikafestivalen. Cirkus-spelningen var 10 gånger bättre än Arvika. Kraftwerks show ska upplevas inomhus.

4. The Ark @ Finspångs slott 2001. Första gången jag såg The Ark var på "Där vi är e're alltid roligast"-turnén dom gjorde med Håkan Hellström och Magnus Uggla. Jag var 15 år gammal och relativit nyligen Ark-frälst och smått fanatisk. Jag tyckte att The Ark var det bästa som hänt mig, och övriga mänskligheten, och hela vårterminen i 9:an gick jag och en kompis och längtade efter den där konserten. Jag kan inte påstå att jag minns sås mycket av själva spelningen och det var säkert långt ifrån den bästa spelningen jag sett med dom, men det är mitt finaste The Ark-minne och det kommer jag bära med mig resten av livet.

5. Apoptygma Berzerk @ Arvikafestivalen 2007. Jag har tyvärr bara sett Apoptygma live 1 gång och sedan den underbara upplevelsen har jag gått och längtat efter fler tillfällen (som tyvärr inte kommit). Detta är den bästa festivalspelning jag varit med om. Jag hade gått och peppat som fan inför den och det verkade resten av publiken också ha gjort. Det var verkligen underbart drag och så stämningsfyllt!

6. Melody Club @ Arvikafestivalen 2002. På andra plats över festivalspelningar kommer Melody Clubs första Arvika-spelning. Dom hade precis börjat slå igenom och spelade på lilla Lyran. Det var fullpackat med folk och alla smått hysteriska. Kristoffer (sångaren) var förvånad över att vi kunde sjunga med i så många låtar, dom hade ju bara släppt en singel...

7. Mando Diao @ Kulturkammaren, Norrköping 2002? Under stora delar av gymnasietiden hängde jag och mina vänner mycket på Kulturkammaren där det anordnades en himla massa konserter. På den lilla scenen har jag sett band som bland andra Melody Club, The Sounds, Superheroes, Bad Cash Quartet och Paris. Och så Mando Diao. Kulturkammaren tog in ett par hundra personer bara så som ni kan förstå var ju dessa band inte allt för stora på den här tiden. Men herre jävlar vilka spelningar! Jag har sett Mando Diao flera gånger men denna gången slår alla. Bandet var sanslöst bra och folk var som galna, det klättrades upp både på scenen och högtalarna.

8. Slagsmålsklubben @ Emmabodafestivalen 2003. SMK skulle inte ens spela på Emmaboda egentligen, men dom var där som besökare och fick rycka in när ett annat band inte dök upp. Det är vi alla väldigt tacksamma för, det blev den festivalens bästa spelning. Det var fylla, dans dans dans och hysteri. När spelningen var slut var såväl SMK som stora delar av publiken så gott som nakna och ingen ville sluta dansa.

9. The Cure @ Hovet, Stockholm 2008. Spelningen var sådär 1-1,5 timmar för lång men bortsett från det så var det jävligt bra! Jag upplevde ett par av mina bästa konsertminuter den kvällen, nämligen att få höra "A forest" live, det var ungefär så fint som något kan bli. Jag såg The Cure på Arvika 2002 men då hade jag knappt hört talas om dom så jag såg verkligen framemot att få se dom betydligt mer inlyssnad. Robert Smith ska ju ha en eloge för att han fortfarande orkar, det ser ju trots allt ut som att han ska få en hjärtinfarkt när som helst när han står på scenen..

10. Soft Cell @ Arvikafestivalen 2002. Ett av mina bästa festivalminnen. Jag hade knappt hört Soft Cell innan men blev dit-tvingad av våra tältgrannar och sedan dess har synthpopen bosatt sig i mitt hjärta.


Stora världsartister i alla ära men många gånger är dom lite mindre spelningarna med band som nyss börjat slå igenom dom allra bästa :)

Nu när min kära blogg äntligen fått ett bra ansikte utåt så kommer det poppa upp en hel del nya kategorier här. "Soundtrack of today" invegs tidigare ikväll, nu är det dags för "Top Ten". Här kommer jag med jämna mellanrum gör en topp 10-lista med lite olika teman (har ni några önskemål, just let me know).
Med tanke på min Depeche-mani just nu (jag lovar att jag kommer lugna ner mig efter spelningen) så tänkte jag att dom kunde få äran att vara först ut.

Depeche Modes 10 bästa låtar

10. Master and servant
DM goes naughty! Det kan ju inte bli annat än bra.

9. Stripped
Otroligt stämningsfylld låt som man aldrig tröttnar på. Kent har för övrigt gjort en grymt bra cover.

8. Suffer well
Ett intro som låter som Alice in Videoland - redan där blir man fast. Det bästa dom kläckt ur sig på många år.

7. A question of time
Underbar basgång. Grym synthslinga. En egentligen ganska obehaglig låt som verkligen slår sig in märgen.

6. Waiting for the night
En låt man sätter på repeat när man ska sova och drömmer sig bort till. En av få DM-ballader som tilltalar mig.

5. Photographic
En riktigt dansgolvs-hit! Personligen föredrar jag dock Some Bizzare-versionen framför Speak & spell-versionen.

4. Just can't get enough
DM's flaggskepp, synthpop när den är som allra bäst. Den som kan stå still när denna spelas måste vara både tondöv och dum i huvudet. You just can't get enough!

3. Enjoy the silence
När jag gifter mig vill jag ha Enjoy the silence som "bröllopsmarsch". Enough said.

2. Shake the disease
Jag vet inte varför jag tycker om Shake the disease så mycket, men den har verkligen etsat sig fast i mitt huvud.

1. Blasphemous rumors
Det är inte många låtar som ger mig rysningar. Denna gör det. Varje gång. Med en text som får vem som helst att börja gråta och en refräng som kan vara en av dom bästa som någonsin skrivits så är det helt klart DM's absolut bästa låt.


Det var inte helt lätt att rangordna låtar såhär och skulle jag göra om det om någon vecka skulle det säkert se lite annorlunda ut. Det beror ju trots allt lite på humör och omständigheter :) Men överlag kan jag ju säga att jag föredrar det synthpopiga, kommersiella, publikfriande DM. Och det står jag för.