Top ten: kents album
Jag tänkte inleda med att lite kort berätta om min relation till detta fantastiska band.
Jag började lyssna på kent under våren 2002, i samband med att Vapen&Ammunition släpptes, innan dess hade dom gått mig rätt obemärkt förbi. Men så träffade jag en kille som var ett enormt kent-fan och han fick mig att inse att jag verkligen hade missat nått. Resten av den våren handlade allt om kent. Jag lyssnade genast in mig på deras gamla skivor och sedan dess har dom lagt beslag på en stor del av mitt hjärta. Tillsammans med The Ark är dom mina absoluta musik-favoriter .
10. Vapen&Ammunition
När skivan släpptes tyckte jag att den var fantastiskt bra. Tills att jag hörde resten av deras skivor... Då förpassades V&A ganska kvickt till bottenskiktet och där har den fått stanna. Visst finns det några bra låtar på skivan (Pärlor och Socker) men jag kan ändå inte komma ifrån att den känns ganska medioker och tråkig överlag.
9. Tillbaka till samtiden
Inför släppet av den här skivan var förväntningarna stora. kent skulle bli mer elektroniska, det lät ju verkligen helt kanon! Men det var det inte.. Jag blev ruggigt besviken när jag lyssnade genom skivan första gången. Det som hade kunnat bli så bra blev bara medelmåttigt. Det som räddar Tillbaka till samtiden från jumboplatsen är den fantastiska LSD någon? Hade samtliga låtar på skivan gått mer i det stuket så hade det blivit en topp-placering istället.
8. The hjärta och smärta EP
Den här EP:n släpptes för att stilla våran kent-hunger mellan Du och jag döden och Tillbaka till samtiden. Den innehåller två fantastiskt bra spår, Vi mot världen och Dom som försvann, och det är tur det för de övriga tre spåren är inte mycket att hurra för.
7. Röd
Det har tagit tid att lyssna in sig på Röd. Första genomlyssningen slogs jag av samma besvikelse som när jag hörde Tillbaka till samtiden men den har långsamt växt sig starkare. Den här gången känns soundet lite mer kent fast lite uppfräschat. MEN, tyvärr tycker jag inte att skivan innehåller någon sådär wow-upplevelse till låt. Alla låtar är mer eller mindre okej men ingen sticker ut mer än någon annan (utom möjligen fejk-psalmen 18:29-4 som agerar intro).
6. Isola
kents mest lågmälda och ångestframkallande platta med den mest magnifika avslutningen - 747. Känner man sig lite nere och heartbroken en gråtrist höstdag så är det den här skivan man ska lyssna på, utan tvekan.
5. Verkligen
Kräm, Gravitation, En timme en minut. Tre mycket bra anledningar till att denna skiva borde finnas i allas skivhyllor. Tyvärr innehåller skivan också några riktiga bottennapp så därför blir det bara en mittenplacering.
4. B-sidor 95-00
Den här samligen över kents B-sidor mellan 95 och 00 innehåller många guldkorn - Utan dina andetag, Spökstad, Noll och En helt ny karriär för att nämna några. Och det känns som att jag inte ska behöva säga mer än så egentligen. Jag tror inte att något annat band någonsin kunnat spotta ur sig så galet mycket bra B-sidor?
3. Hagnesta Hill
Skivan som fick folk att vallfärda till Eskilstuna och låta sig fotas med Hagnesta Hill-skylten. (Hagnesta Hill är ett villaområde i E-tuna för de som inte visste det). Det finns nog inte en enda dålig låt på hela skivan, även om jag kan tycka att den känns lite ojämn. Jag saknar flytet genom låtarna som finns på tex Du och jag döden. Men många ser denna skiva som kents stora mästerverk och den förtjänar självklart en plats på topp 3.
2. kent
Jag älskar det lite skitiga och distade soundet. Jag älskar hur Jocke Berg stundtals sjunger så falskt att det skorrar i öronen. Jag älskar dom i många fall helt obegripliga texterna. Jag älskar helt enkelt kents debutskiva. Och jag drömmer precis som så många andra om att någon gång få höra När det blåser på månen live...
1. Du och jag döden
I mitt tyckte är detta ett riktigt mästerverk till skiva. Enda sedan första genomlyssningen har den suttit som ett smäck. Varenda låt passar in på skivan och passar ihop med varandra och varenda låt är verkligen bra. Den döda vinkeln skulle kunna vara den bästa låt Jocke Berg skrivit och Mannen i den vita hatten (16 år senare) är en makalös avslutning, såväl på skivan som på spelningarna.
Det var inte lätt att sammanställa den här listan. Jag har i ett par dagar nu klurat och lyssnat igenom och kastat om ordningen mer än 1 gång. Jag tycker inte att någon av skivorna är speciellt dålig och framförallt platserna 5-10 känns inte helt självklara. Som med så mycket annat så har den här listan ändrat sig många gånger under årens lopp och den kommer säkert göra det många gånger igen. Men just nu är det såhär den ser ut.
Åh, intressant!
Jag kanske borde kontra med en topp 10 jag med (fast jag har ännu inte börjat peppa konserten då det är 4 veckor kvar tills turnéavslutningen då vi ska se dom)! Men jag kommer aldrig lyckas!! Jag kommer som du, flytta skivorna upp och ner, hit och dit och den kommer nog se lite annorlunda ut! Hmm. knepigt! Ska sätta mig och klura lite på det redan nu!
