SOUNDTRACK

En av anledningarna till att jag trivs rätt bra med nattjobb är att det blir ett skönt avbrott får dagpassen stress. Man slipper ronder, anhörigsamtal, vårdplaneringar, utskrivningar och alla sånna saker, och även om jag inte har något emot avdelningsarbetet som sådant så är det ändå skönt med en paus ibland. Men dessvärre brukar dom har pauserna tendera att bli lite väl lugna...
Jag har arbetskamrater som titt som tätt berättar om sina mardrömsnätter där dom knappt fått sitta ner en minut. Själv har jag inte haft en enda "hysterisk" natt under de 1,5 åren jag jobbat varit inne i nattrotationssvängen. Tvärtom så brukar mina nattpass överlag vara väldigt lugna och fridfulla. Inte så mycket dåliga patienter och medicinskt pyssel, inte så mycket inskrivningar. Det som brukar vara mest ansträngande är vändningarna som ibland kan bli lite väl många. Men de här 3 nätterna har nog slagit alla rekord! Som mitt pågående pass nu - vi har 10 patienter på avdelningen. Alla mår bra och är stabila, inga mediciner, nästan inga blodtryckskontroller och bara en vändning.... Behöver jag säga att jag och mina 2 kollegor är måttligt understimulerade just nu och att klockan verkligen kryper fram?

Om 5 timmar får jag helg i alla fall. Det känns som att jag behöver vila upp mig ordentligt efter en ansträngande första vecka...

Så har man snart tagit sign genom 2 nätter av 3. Ett dimmigt Linköping börjar sakta vakna upp och jag längtar hem till sängen..
Det är förresten förvånansvärt hur fått man kommer inte i vardagslunket igen - det känns knappt som att jag haft semester...

Och jag fick min hett eftertraktade semesterdag så helt plötsligt finns det verkligen inga flyttproblem kvar och det känns så jäkla bra! Dessutom har våra höstscheman gjorts om och istället för ett riktigt pissigt schema har jag nu istället ett riktigt bra schema. Ibland är livet rätt bra ändå!

Ja, då var semestern över på riktigt då. Om 3,5 timma stämplar jag in på jobbet för lite nattarbete. Känner kanske inte sådär jättepeppt. Jobbar som tur är med två mycket bra kollegor som kommer ha förståelse för att jag inte kommer vara i toppform.

Och som i ett trollslag har helt plötsligt allt som rör flytten löst sig riktigt bra. Vi flyttar in i nya lägenheten på måndagkväll om 2 veckor och jag lämnar från mig nycklarna till min gamla lägenhet på tisdagen kl 11. Sen har jag alltså två dagar på mig att börja packa upp vilket känns jävligt skönt! Så nu slipper jag förhoppningsvis ha magont i 2 veckor. Jag hoppas nu bara på att jag kan få semester på måndagen så kan jag göra klart städningen då...

Idag har jag ont i hela kroppen efter gårdagens insats med packande och städande. Måtte det dröja tills nästa flytt nu...

På plats på favoritplatsen i första böj

Det blir riktig mysstämning på arenan när mörkret lägger sig

Min speedway-partner in crime aka pappa :)

Min förkylning är nu inne på sin tredje vecka, det börjar kännas minst sagt hopplöst. Idag är det dessutom bara en vecka kvar till jobbet börjar igen. Jag förstår inte hur fått dom här veckorna har gått egentligen. Och jag som hade massa storslagna planer för min semester, det känns som att jag inte gjort något vettigt alls. Förhoppningsvis blir det en liten tripp till Davids föräldrar i helgen, annars funderar jag på att trolla fram lite pengar och ta en sväng till Stockholm och Gröna Lund.

Och det är bara 3 veckor kvar till flytten. Samtidigt som det känns väldigt avlägset så känns det helt panikartat. Och samtidigt som jag längtar som en tok så gör det lite ont i magen att överge min älskade hemstad igen. Jag hyser så stora förhoppningar om livet nu, att allt ska bli så himla bra. Tänk om det inte blir det? Hela helgen har bestått av grubbel och mörka tankar. Det är alldeles för lätt att falla tillbaka i gamla mönster...

Men nu ska jag inte gräva ner mig mer i det. Snart ska jag bege mig hemåt till Norrköping för en snabb visist - speedway med pappsen står på agendan!

Jag och mitt hjärta tillbringade ju nyligen en vecka i Alanya och jag tänkte lite kort dela med mig av den upplevelsen och lägga upp lite bilder.
Jag hade aldrig varit i Turkiet tidigare och David har bara varit där en gång tidigare för nästan 10 år sedan och det minns han inte så mycket av, så vi såg båda fram emot resan och att få upptäcka ett nytt land och en ny kultur. Vi hade storslagna planer om att ge oss ut på utflykter och utforska landet nämre, men det blev inte riktigt så... Next time perhaps.

Vi anlände till hotellet mitt i natten och efter lite för få timmars sömn i ett iskallt rum (det tog ett par dagar innan vi fick in snitsen på AC:n vilket i sin tur bidrog till att min förkylning bara blev värre och värre...) begav vi oss ner till stranden. Våran plan var att tillbringa några timmar där och sedan gå hem och duscha och bege oss ner till stan/hamnen och kika lite. Strandbesöket blev något kortare än tänkt då jag efter ett par timmar till mitt stora förtret upptäckte att jag hade tappat smycket till min ena dermal någonstans i medelhavets vågor... Jag fick lite smått panik att min dermal var körd för alltid nu och kände för ett tag att hela semestern skulle bli fucked up nu... Sedan sprang vi runt på stan och letade efter piercare som gjorde dermals för att fixa fram ett nytt smycke, men utan framgång. Piercingutvecklingen ligger visst lite efter i Turkiet... Nåväl, jag samlade till slut ihop mig och insåg att det fick bli som det blev och resten av dagen blev jättemysig. Vi traskade runt i basarområdet och förundrades över alla påstridiga försäljare och sen åt vi en jättegod middag på en mycket trevlig resturant som hette Avlú. Rekommenderas starkt! En annan resturant som vi fastande för hette Bistro och hade mycket god, turkisk mat. David förälskade sig i deras beef roll (tänk er typ lövbiff ihoprullad med ost, vitlök och grönsaker i, mycket smaskigt) och jag åt den godaste kycklinggryta jag någonsin ätit där.

Resten av veckan gick i samma anda - vi tillbringade hela dagarna på stranden och gick ut och åt god mat och shoppade lite på kvällarna. Det var helt galet varmt på dagarna (ca 45 grader de sista dagarna) så det där med utflykter osv blev det inte mycket med. Det enda som funkade var att gömma sig under parasollet eller i vattnet. Och vattnet ja...jag har aldrig badat i ett sånt varmt hav! Seriöst, det var inte det minsta svalkande...! Dom första dagarna var det dessutom riktigt stora vågor, hur härligt som helst när jag kommer över min dödsångest och lärde mig att bemästra dom...
Dag 3 lärde vi känna ett svenskt par på stranden som sedan blev våra beach-buddies resten av vecka. Dom var från Motala, världen är rätt liten ibland...

Tyvärr var inte alla dagar frid och fröjd, dag 4 åkte jag på en mindre magsjuka som tyvärr förstörde den dagen rätt rejält. Jag överlevde strandbesöket med hjälp av loperamid men kvällen bestod av illamående och ett mycket kortvarigt resturantbesök.. Som tur var så mådde jag bättre redan dagen efter.

Veckan rullade på i ett fasligt tempo men när det var dags att åka hem så kändes det rätt skönt trots allt, vi hade nog inte klarat oss så många dagar till i den värmen..
Jag skulle gärna återvända till Turkiet igen men då under våren/senhösten när det inte är högsäsong och lika varmt. Det skulle vara kul att åka runt och titta lite på landet, få testa mer turkisk mat och slippa alla påträngande försäljare...

And here's some pics!

Vi skålade in semestern på flygplatsen som de sanna charterresenärer vi är!


Våran utsikt veckan igenom




Jag bjussar på denna ;)








Me and my new love - strawberrry daquiris. Dom var grymma på dom!


Jag lyckades tvinga i mig en öl till maten en kväll!!!




Kärlek <3 Vi firade våran 2 års dag där nere. It's been 2 wonderful years


Vi fick ett hjärta av städerskan :)


David blev kompis med en liten kattunge som vi träffade nästan varje dag när vi gick från stranden till hotellet.


Alanya by night. Vi passerade barstråket en kväll och skakade misstroget på huvudet och halvt förfärades över musiken och köttmarknaden... Och sen insåg vi, lite bittert, att vi nog börjar bli gamla...

Sådär ja, här kommer resten av bilderna från vårat besök på Kolmården för ett par veckor sedan. Bättre sent än aldrig, right? :)









- And say "cheeeeeeeese"


Vi tillbringade sista halvtimman tillsammans med etta lodjur som David förälskade sig i...


Nedanstående bilder är tagna i Tropicariet. Jag hade inte varit där på säkert 15 år så det var riktigt häftigt! Framförallt att få riktigt närkontakt med dom söta små aporna :D




Tänk att ha en söt liten apa hemma <3




Jag hittade en mycket poseringsvillig bomullshuvudtamarin. Mycket söt vid första anblicken men mindre söt när den fräste och visade sina sylvassa tänder....






















Hajarna var mindre söta...hua...




Sådär ja, det var det!