Tionde augusti
Min förkylning är nu inne på sin tredje vecka, det börjar kännas minst sagt hopplöst. Idag är det dessutom bara en vecka kvar till jobbet börjar igen. Jag förstår inte hur fått dom här veckorna har gått egentligen. Och jag som hade massa storslagna planer för min semester, det känns som att jag inte gjort något vettigt alls. Förhoppningsvis blir det en liten tripp till Davids föräldrar i helgen, annars funderar jag på att trolla fram lite pengar och ta en sväng till Stockholm och Gröna Lund.
Och det är bara 3 veckor kvar till flytten. Samtidigt som det känns väldigt avlägset så känns det helt panikartat. Och samtidigt som jag längtar som en tok så gör det lite ont i magen att överge min älskade hemstad igen. Jag hyser så stora förhoppningar om livet nu, att allt ska bli så himla bra. Tänk om det inte blir det? Hela helgen har bestått av grubbel och mörka tankar. Det är alldeles för lätt att falla tillbaka i gamla mönster...
Men nu ska jag inte gräva ner mig mer i det. Snart ska jag bege mig hemåt till Norrköping för en snabb visist - speedway med pappsen står på agendan!
