Det här med nattarbete...
En av anledningarna till att jag trivs rätt bra med nattjobb är att det blir ett skönt avbrott får dagpassen stress. Man slipper ronder, anhörigsamtal, vårdplaneringar, utskrivningar och alla sånna saker, och även om jag inte har något emot avdelningsarbetet som sådant så är det ändå skönt med en paus ibland. Men dessvärre brukar dom har pauserna tendera att bli lite väl lugna...
Jag har arbetskamrater som titt som tätt berättar om sina mardrömsnätter där dom knappt fått sitta ner en minut. Själv har jag inte haft en enda "hysterisk" natt under de 1,5 åren jag jobbat varit inne i nattrotationssvängen. Tvärtom så brukar mina nattpass överlag vara väldigt lugna och fridfulla. Inte så mycket dåliga patienter och medicinskt pyssel, inte så mycket inskrivningar. Det som brukar vara mest ansträngande är vändningarna som ibland kan bli lite väl många. Men de här 3 nätterna har nog slagit alla rekord! Som mitt pågående pass nu - vi har 10 patienter på avdelningen. Alla mår bra och är stabila, inga mediciner, nästan inga blodtryckskontroller och bara en vändning.... Behöver jag säga att jag och mina 2 kollegor är måttligt understimulerade just nu och att klockan verkligen kryper fram?
Om 5 timmar får jag helg i alla fall. Det känns som att jag behöver vila upp mig ordentligt efter en ansträngande första vecka...
