Baby can you hear me, I can't reach your mind
Just nu pågår som bekant universitetsnollningen för fullt runt om i landet, så även här i Linköping. Stan fullkomligt kryllar av vilsna, nyblivna studenter som vallas runt av overallsklädda faddrar och festerister.
Självklart väcker detta minnen från min egen nollningsperiod (det är ju ganska ofrånkomligt). Sex (!!!) år har förflutit sedan jag påbörjade min utbildning på Campus Norrköping, men just nu känns det som att det lika gärna kunde vara igår. Alla minnen som väckts till liv avspeglas även i musiken som spelas här hemma just nu.
Melody Clubs andra skiva Face the music är soundtracket, inte bara till min nollning, utan hela min första termin som sjuksköterskestudent. Den snurrade oavbrutet i cd-spelaren (såväl den stationära som den bärbara - på den tiden hade jag inte skaffat mig någon mp3-spelare ännu!) under hela den hösten och till min stora glädje spelade nämnda band på München-Hoben (stor studentölfest som anordnas i Linköping varje år) det året.
Jag har knappt lyssnat på den här skivan sedan dess, men nu sex år senare sitter låttexterna fortfarande som ett smäck och jag kan till min stora förvåning nu konstatera att Face the music kan vara en av dom bästa skivorna jag äger! Och det på grund av alla minnen som den bevarat.
Jag skulle vilja slänga upp hela skivan här men det skulle bli lite väl mycket tror jag, så jag nöjer mig med denna.
Självklart väcker detta minnen från min egen nollningsperiod (det är ju ganska ofrånkomligt). Sex (!!!) år har förflutit sedan jag påbörjade min utbildning på Campus Norrköping, men just nu känns det som att det lika gärna kunde vara igår. Alla minnen som väckts till liv avspeglas även i musiken som spelas här hemma just nu.
Melody Clubs andra skiva Face the music är soundtracket, inte bara till min nollning, utan hela min första termin som sjuksköterskestudent. Den snurrade oavbrutet i cd-spelaren (såväl den stationära som den bärbara - på den tiden hade jag inte skaffat mig någon mp3-spelare ännu!) under hela den hösten och till min stora glädje spelade nämnda band på München-Hoben (stor studentölfest som anordnas i Linköping varje år) det året.
Jag har knappt lyssnat på den här skivan sedan dess, men nu sex år senare sitter låttexterna fortfarande som ett smäck och jag kan till min stora förvåning nu konstatera att Face the music kan vara en av dom bästa skivorna jag äger! Och det på grund av alla minnen som den bevarat.
Jag skulle vilja slänga upp hela skivan här men det skulle bli lite väl mycket tror jag, så jag nöjer mig med denna.
Kommentarer
Trackback
