SOUNDTRACK

Har precis haft en helkväll i soffan med familjen. Först såg vi Wallander "Läckan" och sedan Beck "Vita nätter". Jag har alltid föredragit Beck före Wallander och min åsikt kvarstår även efter ikväll. Martin Beck är för det första en mycket intressantare karaktär än Kurt Wallander, han har dessutom någonting som Wallander saknar - en galet bra sidekick. Jag menar, Gunvald räddar ju vilken Beck-film som helst!
Kankse skulle man ta och önska sig lite Beck-boxar i julklapp... *fundera*


Efter ikväll kan jag i alla fall konstatera tre saker:

- Jag ska aldrig springa runt ute i en skog någonsin igen, risken finns att man blir ihjälskjuten av värdetransportrånare..

- Jag ska aldrig mer köpa färdiggrillad kyckling, risken finns att det är en fot eller en hand man gnager på sen..

- Jag ska aldrig titta ner i toaletten, risken finns att det ligger ett huvud där...

Nu blir det sängen. Eller ja, bäddsoffan...

Nu luktar det lussekatter och pepparkakor i hela huset och jag nynnar på julsånger och känner mig lycklig. En månad kvar till julafton men det skulle lika gärna kunna vara imorgon, så mycket julkänslor har jag just nu! Längtar efter att få ta fram julsakerna hemma och bara gå runt och mysa! Julen är den bästa tiden på året, så är det bara.

Nu är jag precis slut och ska slänga mig i soffan och bara slappa resten av kvällen. Fundera lite mer på önskelistan kanske... Den är väldigt tom just nu, heh. Seriöst, jag kommer inte på något att önska mig. Ja, förrutom svindyra saker som en Nikon-systemkamera eller ett PS3 och vi vi lovat våran kära mor att inte önska oss så dyra saker i år (eftersom att hon alltid är så dum och köper i princip det vi önskar och det blir kanske lite dyrt i längden...)

Nu säger min rygg ifrån, det funkar inte så bra alls att sitta vid datorn vid köksbordet. Aja baja Carina.

Japp, då var lussekatterna färdiga. 64 stycken blev det till slut av varierande storlek och form.. jag har inte bakat lussekatter sen dagis tror jag (mamma gör alltid bullar med saffran istället) så jag hade helt glömt bort hur svårt det är att få till formen på dom.
Nu väntar jag på att mamma ska komma hem så vi kan äta lite och sen åka till stallet. Det blir nog ingen ridning som tänkt dock. Mamma kommer hem senare från jobbet än vad hon räknade med så det kommer dels vara mörkt när vi kommer till stallet (och tycker att det är sådär kul att rida i mörkret) och klockan kommer nog dra iväg för mycket. Vi har ju pepparkaksbaket kvar också när Emma kommer hem från skolan...
Jag får satsa på att försöka rida på fredag istället (även om det kommer vara mörkt då med, heh).

(and lets ignore the face...)

Nu sitter jag här med hårfärg i hela skallen och den obligatoriska Lilla My-frillan. Det är det enda roliga David får ut av mitt hårfärgande (det är han som färgar håret på mig...) så jag låter honom hållas.
Om 20 min ska färgen sköljas ur och sen blir det nog sängen direkt efter det. Måste ta mig upp tidigt imorgon för att åka ut till mamma och pappa för julbak :)



(Jag undrar för övrigt hur i hela fridens namn det kommer sig att jag jämt är svart om fingrana efter mina hårfärgningar. Och då är det ju som sagt inte ens jag som färgar håret och färgen hamnar där innan jag ens sköljt ur färgen. I dont get it!)

Jag förstår inte hur det kommer sig att jag alltid hamnar i fel kö i matbutikerna?! Varenda jävla gång så kryper min kö fram, och det kvittar om jag ställer mig i den kö som är kortast eller längst. Är det inte långsamma kassörskor som jävlas (som idag. Seriöst, dom borde ha hårda antagningstest för att få sitta i kassan på ICA, det är inte normalt att det ska behöva ta 5 minuter att scanna typ lika många varor...) så är det kunderna.

- Gamla tanter/gubbar som långsamt lyfter upp en vara i taget på bandet (ja, jag vet, det är inte deras fel att de är gamla och svaga men det är ändå väldigt irriterande).
- Gamla tanter/gubbar som ska bråka med kassörskan i 5 minuter om 2 krs rabatt på ett kexpaket.
- Folk som precis när dom lagt upp alla varor på bandet kommer på att dom glömde något i andra sidan butiken som dom måste springa och hämta.
- Folk som muckar med hela kassakön så dom bokstavligen talat blir utkastade (yepp, har hänt).

Att min lokala ICA-butik dessutom tycks vara tillhåll för alla alkoholister och psyksjuka människor i Norrköping gör ju knappast saken bättre. Och som grädde på moset blev jag idag jagad genom butiken av en barnvagn med en gallskrikande unge. Ibland känner jag att nog inte ska skaffa några barn trots allt...

Nu ska jag ner i källaren och leta upp kartongen med julsaker och gå igenom vad som är trasigt och inte och vad som ska vara kvar hos mig och vad som ska hem till David (jag har bestämt att jag ska julpynta hans lägenhet också annars blir det inte gjort ordentligt...). Sen ska jag laga mat och duscha och sen kommer David och då ska vi äta och sen färga mitt hår och sen kommer jag somna i soffan sådär klockan halv nio. Pjuh.
(Och nej, det blev ingen tröja. Den fanns inte kvar i min storlek. Så typiskt när man väl bestämt sig! Tröstshoppade två halsband från New Yorker istället...)

Eller ja...eftermiddagen snarare. Det känns ju lite sådär att det är mörkt ute när man går och lägger sig och när man vaknar är det också mörkt. Under 7 dygn kommer jag få klara mig helt utan dagsljus. Det är ju säkert bra för humöret..

David är på någon figursspelsturnering igen så jag kommer få roa mig själv tills det är dags för jobbet. Ska ha svull-kväll med pizza julmust och chips tror jag bestämt :)

Under min Eskilstuna-tid hade jag en killkompis som hette Niklas. Vi umgicks i samma gäng och lärde känna varandra ganska bra. Han var den som alltid var på bra humör och höll igång mest på fester och festivaler, han hade massa tankar och funderingar kring det mesta och man kunde hamna i de mesta konstiga diskussioner med honom. Vi hade någon slags hat-kärlek till varandra. Vi var alltid allmänt dryga och jävliga mot varandra, försökte alltid få den andra svarlös utan att egentligen lyckas. Folk som inte kände oss trodde att vi hatade varandra men det var bara vårat sätt att umgås. 
Niklas var kort och gott en riktigt bra kille och jag har hur mycket roliga och bra minnen som helst som inkluderar honom.
När jag flyttade från Eskilstuna tappade jag kontakten med honom, liksom alla andra därifrån. Vi sprang in i varandra på någon festival och sa hej ungefär och jag antog att det var så det skulle se ut några år framöver.

Den 26 oktober i år fick jag ett sms från mitt ex som upplyste mig om att Niklas inte längre fanns kvar i livet. Han hade en dryg vecka tidigare försökt ta sitt liv men misslyckats. Han hamande på IVA i Uppsala och den 26 oktober beslutade man sig för att stänga av hans respirator och han drog då sina sista andetag. Det är ett hemskt sms att få och jag grät mycket den kvällen. Mindes och ville inte tro att det var sant.
Jag vet att Niklas hade sina demoner och att han hade slagits mot dom länge. Till slut orkade han inte längre och dom besegrade honom.

Livet är så fruktansvärt orättvist! Niklas blev 26 år gammal. Han hade hela livet framför sig! Jag blir så arg över att det behövde sluta på det här viset. Varför? Varför?
Han hade en flickvän som älskade honom över allt annat, dom var på väg att starta ett liv tillsammans i Örebro.
Jag tänker mycket på Kattis och lider otroligt mycket med henne även om jag inte kan föreställa mig hur ont det måste göra att förlora den man älskar för alltid. Att veta att han aldrig kommer tillbaka. Jag beundrar henne för att hon orkar, jag tvivlar på att jag hade gjort det..

Idag är hans begravning. Jag har velat fram och tillbaka om huruvida jag ska åka dit och vara med eller inte, men har till slut insett att det praktiskt inte skulle fungera. Och jag vet ärligt talat inte om jag skulle klara av en begravning till, det har varit för många sista åren. Men han kommer finnas i mina tankar hela dagen idag och jag kommer fälla många tårar. Och kanske kommer jag idag att inse att han verkligen är borta, att vi aldrig någonsin kommer ses igen. Inga nya upptåg och minnen. Men dom gamla kommer jag bära med mig för resten av livet.

Ta hand om dig Niklas. Jag hoppas din själ har funnit ro nu. En vacker dag ses vi igen.

Niklas och jag 21/9 2007. På fest som alltid under dom åren.
Det är så jag minns dig. Party on!

Blir återigen sängen tidigt. Känns lite meningslöst men vad ska man annars göra? Inget kul på tv och jag orkar inte sitta vid datorn och häcka. Jag måste skaffa mig en hobby snarast..

Imorgon måste boka barnmorsketid samt den där eländiga tandläkartiden (preics, har inte gjort det än! Fy skäms på mig!). Risken finns dock att jag försover mig till det första, eftersom att jag ska jobba natt imorgon så tänker jag sova så länge jag bara kan.

Nu kallar sängen och Anna Janssons "Främmande fågel". Natti natti!

Jag skulle ner till stan för att köpa lite mat men kom hem med en ögonskuggepalett och ett par skor... (och mat också såklart). Jag har verkligen noll självbehärskning ibland. Och sen att det är ett par sommarskor gör ju inte direkt saken bättre, heh. Dom var på rea och jag har spanat på dom hela hösten så jag kände att det var läge att faktiskt köpa dom nu. Har man en craving för skor så har man. Det är tur att den svenska vintern verkar vara ganska avlägsen..
Linnet köpte jag igår på H&M. Har varit på jakt efter ett fint spetslinne ett bra tag nu. Ville ha ett svart också men det fanns såklart inte i min storlek.


Tänkte dela med mig av ett par bilder på dagens look också, sen är det städtajm!

Jag blir så trött på mig själv för att jag är så dålig på att utnyttja mina lediga dagar på ett vettigt sätt! Idag har jag bara hunnit gå upp, göra mig iordning och ta mig från Linköping till Norrköping och klockan är redan tre!!! ILLA!

Nu ska jag till affären och inhandla lite mat och onyttigheter sen ska jag roa mig med min favoritsysselsättning ikväll - städa! (och ironin flödar...) Sen gäller det att lyckas hålla hemmet iordning till jul ungefär, jag kommer inte ha tid med några fler storstädningar innan dess.

Det var med ganska lätta steg jag gick hem från jobbet idag. Sista dag-passet på drygt 2 veckor, på fredag förvandlas jag till natt-uggla igen, det gillar vi! Trivs bra med att jobba nätter, att slippa all stress med ronder, anhöriga, undersökningar och så vidare. Den enda egentliga nackdelen är att allt liv utanför jobbet tar så mycket stryk, man orkar inte med att göra något eller umgås med någon. Och jag som måste julpynta och allt möjligt under dom här veckorna, heh. Men det går nog...

Just nu lagas det mat för fullt här hemma. Kyckling, ris, sallad och god mango-raja-dressing, yummie! Sen blir det nog filmmys som vanligt. Lutar åt att vi ser Public Enemies, jag är väl sådär förtjust över det valet dock.

Så var även denna ångestsöndag snart slut, thank god. Eftersom att jag jobbar dagtur imorgon och sover i Norrköping i natt så kommer min klocka ringa 04:15 imorgon-bitti = det blir sängdags snart, ska bara hämta upp sista tvätten om en halvtimma. Ja det är ju så min kväll sett ut, tvätt tvätt och tvätt. David är i alla fall här och håller mig sällskap så då känns det lite bättre.

Idag har vi varit riktigt husmorsaktiga av oss och ätit raggmunk med stekt fläsk! Det har jag inte ätit sen jag gick på gymnasiet tror jag... Jag kompletterade även med lite blodpudding, riktigt smarrigt!

Face

Outfit

Mitt löfte till mig själv att börja lägga ner tid på mitt utseende igen har jag lyckats hålla riktigt bra denna veckan, nu gäller det att hålla ångan uppe. Imorgon måste jag boka klipptid. Jag gråter lite varje dag när jag ska göra iordning håret nu eftersom att det är så långt på sidorna och jag börjar få utväxt of doom....illa!

Som bekant har ju de flesta människor någon slags fobi eller noja över någonting. Jag har två fobier/nojor (det är inte rätt ord nått av det men jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det) som har lite för stort inflytande över mitt liv. Det handlar inte om rädsla för konstiga djur eller trånga utrymmen och det är inga tvångstankar som gör att jag inte kan gå utanför dörren om jag inte sett till att mattfransarna ligger rätt.
Den första är min telefonrädsla som jag kan berätta mer om någon annan gång. Den andra rör mina tänder.. Det är så att jag är helt obeskrivligt rädd för att tappa/slå sönder mina tänder.

Jag vet inte hur detta kommer sig och jag vet inte hur länge jag känt såhär men det är bra länge nu. Det händer titt som tätt att jag drömmer mardrömmar om att mina tänder sitter löst, ramlar ur munnen på mig eller allra värst - krossas sönder till små-smulor. Och varenda gång vaknar jag upp i ren panik och måste känna efter att alla tänder sitter där de ska. Det är hemskt och jag mår riktigt dåligt varenda gång. Att jag sedan dessutom, precis som större delen av befolkningen, har en liten släng av tandläkar-fobi som gör att jag alltför sällan går dit gör ju knappast saken bättre.

Tidigare idag höll min värsta mardröm på att slå in. Kändes det som i alla fall. Jag vet inte riktigt vad som hände men mina tänder i överkäken och underkäken stötte emot varandra på nått konstigt vis som gjorde att en liten tandflisa stöttes bort från två tänder (en i överkäken och en i underkäken). Och just i det ögonblicket det hände så kändes det som att alla tänder gick åt helvete. Jag höll på att svimma av panikkänslorna som blossade upp i mig innan jag kunde konstatera att alla tänder satt kvar där de skulle, om än dock något tilltuffsade. Så nu är det nog dags för att tandläkarbesök ändå för att se om det kanske går att fila bort de små vassa kanter som uppstod i kollisonen...
Att äta ikväll kommer bli en smärre utmaning eftersom att jag just nu är livrädd över att det finns små osynliga sprickor i de berörda tänderna som gör att de nu sakta men säkret kommer gå sönder mer och till slut trilla sönder. Lika bra att inte använda dom mer än nödvändigt med andra ord...

Ja, jag vet att jag har lite konstiga idéer för mig. Terapi kanske vore något?

Kröp ner i sängen och läste för ett par timmar sedan och råkade somna, hoppsan... Och nu är klockan över sju och halva kvällen har sprungit iväg, jag blir så trött på mig själv!
Ska snart vi sätta igång och fixa lite mat och sen verkar det bli film-tittande igen, inget annat kul har dykt upp i alla fall.

Jag tror att jag ska pigga upp mig med en Baileys faktiskt..

Måste fixa en ettig belysning i Davids hall så man kan ta lite helfigursbilder istället...

Jag och David har tillbringat första delen av dagen i Tornby där vi spenderade lite (rätt mycket pengar). Köpte bland annat adventsstjärnor och en mycket välbehövlig dörrmatta på Rusta, en fin tröja/tunika/klänning på Gina Tricot och en mortel (vadå vuxenpoäng! Allt för att kunna baka lussekatter någon dag snart...) Försökte hitta några roliga skor också men alla skor jag vill ha just nu är väldigt opraktiska nu inför vintern.. Provade ett par stövlar jag spanat in på Scorett rätt länge nu men dom var alldeles för vida. Vet inte riktigt vem dom hade tänkt sig skulle använda de stövlarna, ingen med normalskapta ben i alla fall...

Nu sitter jag och funderar på hur resten av dagen ska se ut. Är sugen på att hitta på något men vet inte riktigt vad. Är lite på festhumör men vet ingen som ska ha fest och det finns ju inga vettiga ställen att gå ut på i den här stan. Det får väl bli soffläge och film ikväll igen. Jag har ju åtminstone min fina godisburk från Willys att trösta mig med...

Har precis tittat på Star Wars Episode IV, two more to go... Jag förstår inte hur David lyckats övertala mig att se filmerna!? Måste vara hypnos av något slag för jag har aldrig någonsin velat se dom! Har sett små snuttar när dom har gått på tv och bytt kanal omgående. Och i ett år har jag nitiskt tvärvägrat att titta på dom tillsammans med David (och han är som ni då kanske förstår ett inbitet SW-fan...) men så vips en kväll så lovade jag visst att se episode I om han tittade på Dirty Dancing med mig och nu har vi sett en film per vecka ungefär...heh... Jag vet inte om jag finner så mycket nöje i dom egentligen (även om R2-D2 smälter mitt hjärta lite), det är väl mest för att göra honom glad, men jag måste nog ändå (motvilligt) erkänna att dom inte är riktigt så hemska som jag trott.. (Och nu hoppas jag inte att David läser detta för då kommer han håna mig för resten av mitt liv, haha)

Nu blir det snart sängen faktiskt. Tragiskt att gå och lägga sig kl 22:30 en fredagskväll men jag är trött efter att ha jobbat hela veckan. Sen måste vi försöka ta oss upp tidigt imorgon, shopping i Tornby står på schemat :)

(När jag blir rik ska jag skaffa en egen R2-D2!)

Today I'm the good-looking nurse

Snart amputerar jag bort min arm, seriöst! Efter att ha varit ganska smärtfri senaste timmarna så gör den nu bajsont igen, jag pallar inte! Och värktabletter hjälper inget vidare, bläh.  Sen misslyckades jag kapitalt med att koka ris till morgondagens matlåda. Jag skyller på att det är eländigt jasminris!

Ska ta en varm dusch nu och sen krypa ner i sängen och tycka synd om mig själv..

Tänkte dela med av den låt som nog mest kan ses som min och Davids låt, Thåströms "Karenina". David lovade att spela den för mig första gången vi sågs (det finns ju inte så många låtar som innehåller namnet Carina, Karenina var väl det närmsta vi kunde komma...) och det gjorde han också. Jag vill minnas att vi låg i soffan och höll om varandra och log sådär nyförälskat fånigt mot varandra. Och varje gång jag lyssnar på den så färdas jag tillbaka i tiden till den där kvällen och blir alldeles varm inombords.

Kärlek är inte alltid en dans på rosor och det finns dagar man som tilliten sviktar och osäkerheten smyger sig på. Som tur är behövs det inte så mycket för att bli påmind om hur det egentligen är, att det innerst inne inte finns några tvivel. I have your heart and you have mine.

Smärtan i armen har börjat ge med sig men jag känner mig trött, orkeslös och allmänt off. Allt jag gjort idag har gått i slow-motion... Ska försöka ta mig ner till tåget snart och åka till Linköping och sen bädda ner mig i soffan där resten av kvällen. Kanske skulle man införskaffa sig nån DVD-box att plöja genom under kvällen...

(Roy Wood and Wizzard - I wish it could be christmas everyday)

Och så ÄNTLIGEN får även vi i Norrköping/Linköping lite efterlängtad snö! Jag har studsat runt av glädje på jobbet idag, nu börjar julkänslorna verkligen komma krypandes :) Snart är det dags för julpyntande och julbak, är det inte underbart!

Och det ser rätt ljust ut angående jobb, jag ska dubbelkolla med min chef på fredag men jag känner mig till 99% säker på att få vara kvar i alla fall. Pjuh. Dock kommer det bli jobb varannan helg, som väntat. Men det kan jag leva med bara jag har ett jobb...

Varit ytterligare en dag med stiltje på jobbet. Känns lite oroväckande, snart smäller det till och så är avdelningen full med svårt sjuka, tunga patienter istället... Det där med balans verkar inte existera?

Fast jag ska inte klaga, jag ska vara glad att jag ens har ett jobb. Framtiden ser inte allt för munter ut. Enligt min chef måste kliniken spara in 14 miljoner kronor nästa år. Heh. Och ingen vet hur det ska gå till. Det verkar i alla fall som att det kommer bli jobb varann helg, känns upplyftade. Och enligt chefen gör det varken till eller från ekonomiskt. Hon har räknat på att vi kommer kunna minska personalstyrkan på avdelningen med 1,77 huvuden, inga 14 miljoner direkt med andra ord. Det lutar tydligen åt att man får dra ner antalet vårdplats vilket leder till att bemanningen kan dras ner och då sitter mitt jobb rätt löst är jag är rädd. Suck. Detta ger mig magknip, att inte veta hur ens liv kommer se ut i vår. Den ständiga osäkerhet! Vad ska man välja för yrke egentligen för att vara garanterad jobb?! Nu håller jag alla tummar och tår för att det kommer ordna sig och att jag får förlängt ett halvår till...

Och vinterkräksjukan har visst börjat bryta ut också, härliga tider! Personligen är jag mer orolig för den än för svininfluensan.. Jag har inte ens vaccinerat mig än, fy skäms på mig! Imorgon ska jag försöka masa mig iväg och göra det...

Nu ska jag steka pannkakor :)

Japp, jag är en ytterst färgglad person!

Turen på stan resulterade i ett nytt nagellack, kajalpenna och tillbaka-lämnande av tröja... Inte ens i xxs (!!!) satt den som den skulle, antingen är det min kropp det är allvarligt fel på eller så var det en väldigt skum modell... Det innebär att jag hittills bara köpt ett enda klädesplagg denna månaden, det måste vara något slags rekord tror jag. Och inga skor ännu! Jag försöker spara mig till Sthlms-trippen i slutet av månaden...

Nu ska jag hoppa i mysbyxorna :)

Idag har jag semester, lovely! I och med att detta är en 6-dagsvecka för mig så känns det som en bra start på veckan :) Sitter i Linköping just nu och grejjar med lite musik inför fredag men ska snart dra mig hemåt. Måste ner på stan och byta tröjan jag köpte häromdagen (så går det när man inte provar sånt man köper...) och införskaffa någon form av middag. Det är så tråkigt att laga mat och äta själv!

Om 10 min ska Davids flyg till Milano lyfta, sen kommer jag vara hysteriskt nervös tills jag får ett sms som förkunnar att han laddat med livet i behåll... Efter Niklas bortgång har jag återigen insett hur fort livet kan ändras och just nu är jag livrädd att förlora David. He's the best thing that have ever happened to me <3

Det har varit en såndär typisk söndag - lite småtrist och grå. Var i stallet med Emma en sväng. Dandi var inte på sitt mest samarbetsvilliga humör men det var skönt att få rida lite i alla fall. Mitt mål med att ta mig dit en gång i veckan har jag tyvärr inte riktigt uppnått än, till våren kanske jag kan få lite mer struktur på det hela.

Sen blev jag kvar i Blacka ett tag och snyltade till mig lite mat :) Det är alltid lika skönt att komma hem till mamma och bli lite bortskämd. Ibland saknar jag verkligen att vara 16 år och bo hemma.

Ikväll blir det soff-läge hela kvällen. David har ju varit Borås hela helgen och imorgon drar han till Italien och blir borta tills på torsdag :( Så ikväll måste vi passa på att mysa! Han har lovat att baka paj till mig, hihi :)