På väg mot arbetslösheten?
Varit ytterligare en dag med stiltje på jobbet. Känns lite oroväckande, snart smäller det till och så är avdelningen full med svårt sjuka, tunga patienter istället... Det där med balans verkar inte existera?
Fast jag ska inte klaga, jag ska vara glad att jag ens har ett jobb. Framtiden ser inte allt för munter ut. Enligt min chef måste kliniken spara in 14 miljoner kronor nästa år. Heh. Och ingen vet hur det ska gå till. Det verkar i alla fall som att det kommer bli jobb varann helg, känns upplyftade. Och enligt chefen gör det varken till eller från ekonomiskt. Hon har räknat på att vi kommer kunna minska personalstyrkan på avdelningen med 1,77 huvuden, inga 14 miljoner direkt med andra ord. Det lutar tydligen åt att man får dra ner antalet vårdplats vilket leder till att bemanningen kan dras ner och då sitter mitt jobb rätt löst är jag är rädd. Suck. Detta ger mig magknip, att inte veta hur ens liv kommer se ut i vår. Den ständiga osäkerhet! Vad ska man välja för yrke egentligen för att vara garanterad jobb?! Nu håller jag alla tummar och tår för att det kommer ordna sig och att jag får förlängt ett halvår till...
Och vinterkräksjukan har visst börjat bryta ut också, härliga tider! Personligen är jag mer orolig för den än för svininfluensan.. Jag har inte ens vaccinerat mig än, fy skäms på mig! Imorgon ska jag försöka masa mig iväg och göra det...
Nu ska jag steka pannkakor :)
Håller tummarna för dig bejb!
