SOUNDTRACK

Då var det dags för del 2 i serien "Låtar som ger flashbacks". Denna gången ska jag avhandla denna lilla goding

 

(sorry för den dåliga kvalitén, hittade ingen bättre :/)


Jag började lyssna på Depeche Mode först som 18-åring. Innan dess hade jag ju varit inbiten popare men under sista terminen på gymnasiet började jag sakta gå över till synthmusiken och sommaren eller hösten 04 hittade jag singles-skivorna på macken och tog med dom hem och blev fast. Men trots detta så är mitt första dM-minne betydligt äldre än så.
No Good kom 1997 och då gick jag på mellanstadiet. Låten fanns med någon absolut music-skiva eller något liknande och jag vet att jag faktiskt lyssnade på den en del. Men - jag tyckte att den var väldigt konstig! Den lät ju inte riktigt som allt annat man lyssnade på på den tiden och den gjorde mig även lite illa till mods. Jag har lite svårt att förklara känslan den gav, och fortfarande ger mig, men jag känner mig heltkonstig när jag lyssnar på den. Jag ser mörker och får någon ångestliknande känsla men ändå känner jag mig lite glad och upprymd. Paradoxalt va? Och framförallt ser jag mig själva sitta i ett klassrum på Mosstorp. Jag kommer nog alltid förknippa No Good med mitt 12-åriga jag.