Mad world

Här kommer en gammal goding man aldrig tröttnar på.

 

Och nu hoppas jag att vi alla är eniga om att 80-talet is the shit! Dom bästa låtarna och bästa musik-videosarna gjordes då. Jag menar, checka bara in dansen! :D


Rock it!

Yeeeha! Den 20 februari ska jag och min kära syster se Markus Krunegård på Konsert&Kongress i Linköping, how sweet isn't that!? Det kommer vara jag och en drös kåta 18-åriga indiepop-brudar, you gotta love it! <3

Prinsen av Peking

Har precis tittat på Dom kallar oss artister som ikväll handlade om Markus Krunegård. En kompis till mig har en liten crush på Timo Räisänen och jag känner nog lite för Markus som hon gör för Timo. Man kan ju inte bli lite annat än lite småkär helt enkelt! Han verkar så gulligt vilsen och försynt på något sätt, man vill bara gå fram och krama om honom.

David satt bredvid och suckade och undrade vad vi tjejer egentligen ser hos Markus. Som David uttryckte det: " han har ju inte direkt något födelaktig utseende och han sjunger dåligt". Och det ligger något i det. Han är inte typ-exempel på en "snygg" kille och nej han sjunger inte speciellt rent. Men har något som gör att man fastnar. Han ser lite nördigt söt ut och han sjunger med en känsla och charm som får hjärtat att slå lite snabbare. Han är med andra ord typ-exemplet för en kille som sätter små pop-hjärtan i brand helt enkelt! Och eftersom mitt hjärta alltid kommer slå några extraslag för pop-musiken så är det ju inte konstigt att jag blir helsåld.


Dock så föredrar jag nog Markus insatser i Laakso framför solo-karriären. Markusevangeliet var en helt okej skiva men ingen av dom två nya skivorna har riktigt satt sig. Laaksos senaste skiva Mother am I looking good? är däremot en av de bästa skivor jag någonsin hört, helt klokren! Så jag håller alla tummar och tår att dom ger sig in i studion snart.

Avslutar med 2 Markus-godbitar som man aldrig tröttnar på :)


 


Enjoy the silence


Den här stunden är den bästa under nattpassen. Dom sista minutrarna innan dagpersonalen gör entré och sjukhuset vaknar upp igen. Det är en speciell stämning på avdelningen, det är verkligen som att allt och alla bara väntar på att få vakna upp. Det är ett speciellt lugn, en speciell tystnad som inte liknar något annat. Lugnet före stormen helt enkelt.

Enjoy the silence fick inleda min dag idag, mer stämningsfullt än så kan det inte bli.


A whole lot of Depeche Mode

Ja, det där med städandet har ju gått sådär... Valde att ha Depeche Mode som städmusik eftersom att det börjar bli dags att lyssna in sig inför spelningen i januari. Sen vet jag inte hur det gick till men plötsligt hamnade jag framför datorn och har senaste timman suttit och kollat på liveklipp från dM-konserter på youtube.. Nu längtar jag ännu mer till 31 januari. Det var magiskt på Arvika och jag tror att detta kommer bli ännu bättre!

Tänkte dela med mig av lite godbitar. Ni får stå ut med att det är lite halvkass kvalité på en del klipp.













 

 

 

(Ja, jag kände att jag ville ha med båda versionerna ;))

 

 

 









(Och jag får jag inte höra Waiting for the night live den här gången heller så ska jag stämma dom jävlarna!)




(Och Dave Gahan är en jävligt snygg 47-åring!)

Like a halo in reverse


Det är inte ofta jag tycker att en cover är bättre än originalet, men i fallet"Halo" så föredrar jag faktiskt Timo Räisänens version före Depeche Modes... Timos röst passar låten så galet bra, ren och skär ångest!



timo räisänen




depeche mode

Oh helga The Ark

Den julsång som nog ger mig mest julkänsla är Oh helga natt, jag kan sitta och lyssna på den om och om igen och får rysningar i hela kroppen.

Jag satt och youtubade efter en fin version att slänga upp här och hittade då denna:


 

En version med bästastebästaste The Ark!!! Nu kommer jag vara en happi Carina enda fram tills julafton!


kent - Röd

Nu har jag lyssnat genom kents nya, mycket efterlängtade, skiva "Röd" och jag måste tyvärr säga att jag är lite besviken. Jag har fått höra att den växer efter några genomlyssningar och jag hoppas att det stämmer första intrycket var inget vidare.
Jag borde uppskatta den nya mer elektroniska framtoningen men jag gör verkligen inte det! Jag störde mig på den redan på "Tillbaka till samtiden" och nu är det ännu värre. Jag saknar gamla kent, den hjärtskärande rock-popen där texterna var i fokus. Nu känns det som att texterna äts upp av en massa synthslingor och "häftiga ljud". Det är inte okej! Jag får läsa genom texterna några gånger utan musiken i bakgrunden så kanske det blir bättre...



Palace Station




Dagens pepp-låt!


091029

Tänkte inleda dagen med lite östgötsk depp-pop :)


Vaggvisa

Nu blir det sängen nästa, jag är snart uppe på övertid... Och eftersom att jag ska börja redan 12:30 imorgon så ryker min sovmorgon också, suck.
Vaggar mig själv till sömns med kanske den bästa låten som gjorts, ever. Lyssna och njut!

Echo & the bunnymen - The killing moon


Nyare inlägg
RSS 2.0