SOUNDTRACK

Idag har jag varit ledig och det har jag utnyttjat till att baka bröd och städa. Varför kan man aldrig bara få ta det är lugnt när man är ledig? Alltid har man miljoner saker på att-göra-listan...

Dagen har avslutats med besök av ett par vänner och en god middag (gjort stekt ris för första gången och det blev riktigt bra!) Vi konstaterade allihopa att vi varit alldeles för asociala den senaste månden, men nu när julen är över och vardagen är igång igen så hoppas vi på bättring.

Nu väntar sängen, jobbar hela helgen så det gäller att ta tillvara på den sömn man får...

Idag tog det verkligen emot att kliva ur sängen så nu peppar jag upp mig lite innan jag går till jobbet.

Hörde den här låten för första gången (jag är lite efter som vanligt, ja) på radion tidigare idag och är nu helt kär. Årets första riktiga soundtrack är funnet!

Idag har vi gjort ett försök att bota min dator, det gick tyvärr inte vägen... Den yrar fortfarande om trasiga hårddiskar, suck. Imorgon fortsätter kampen, håll tummarna för att det går vägen!

Hade storslagna planer om att författa ett inlägg om mitt musikår 2010 men orken tryter och huvudet värker så det får bli en annan gång. Istället ska jag fixa lite té och krypa upp i sängen och läsa lite.

(Sänder en stor kram och massa kärlek till min älskade syster som idag fått uppleva kärlekens baksida. Som tur är så repar man sig alltid. Be strong girl! <3)

I slutet av februari släpper The Ark sin sista skiva, samlingsskivan 'Arkeology', som kommer innehålla två nya låtar - Breaking up with God (som släpps som singel imorgon) samt The apocalypse is over (som ej kommer bli någon singel).

Breaking up with God finns redan nu uppe för lyssning på bandets hemsida och efter första genomlyssningen sitter jag med tårar i ögonen.

Jag fastande aldrig speciellt mycket för senaste skivan 'In full regalia' och har varit orolig för att dom nya låtarna ska dra åt det hållet, men jag blev glatt överaskad. Breaking upp with God känns som gamla The Ark i en lite hippare kostym med en melodi och refräng som sätter sig som ett smäck. Det är dansant poppigt, dom gräsliga 70-talsgittarerna är borta och hela låten känns enkel och okonstlad. Melodin genomsyras dessutom av någon slags dyster farvälkänsla som gör mig alldeles tung i bröstet - jag har fortfarande svårt att acceptera att det snart är över - men samtidigt härligt nostalgisk.

Jag tror att jag har hittat soundtracket för våren 2011.

Så har ännu ett år passerat och som vanligt är det dags att göra en summering (något sent den här gången, men så blir det när man jobbar nätter...) Jag har alltid haft för vana att titta i backspegeln och brukar nästan allt bittert få konstatera att "inte heller det här året blev som jag tänkt mig". Men den här gången är det annorlunda. Jag kan se tillbaka på 2010 med ett leende och ärligt säga att det äntligen varit mitt år. Äntligen har saker och ting gått min väg och äntligen slipper jag innerligt hoppas att nästa år ska bli bättre.

2010 var året då mitt liv ordnade upp sig. Jag ska inte säga att alla lösa trådar är knutna, men nästan alla.
Jag och David tog vårat förhållande till nästa nivå och blev sambos och min kärlek till honom är starkare än någonsin. Jag tvivlar aldrig på att det är honom jag ska dela mitt liv och med och jag blir varm i hjärtat när jag när jag tänker på att vi kommer att bli gamla tillsammans.
Tyvärr innebar samboskapet att jag fick lämna mitt älskade Norrköping. Även om jag börjar vänja mig vid Linköping så kommer det aldrig kännas riktigt som hemma här.

På jobbfronten har allt gått över förväntan. Jag fick en fast tjänst precis innan sommaren vilket verkligen gjorde mig lugn inuti. Nu vet jag vart jag kommer vara ett bra tag framöver, jag slipper stressen och oron inför varje vikariat-förnyelse och jag känner att jag nu verkligen kan börja engagera mig i min arbetsplats. Och det har jag redan börjat göra. Mitt arbete med patientsäkerhet och avvikelsehantering är verkligen stimulerande och jag känner att jag gör nytta och i vår ska jag ta det ännu ett steg längre. Tidigare i höstas blev jag dessutom fackligt förtroendevald och har redan börjat jobba med att ordna upp arbetsmiljön på avdelningen.
Jag känner också att jag verkligen växt i min yrkesroll. Jag känner mig trygg och stabil, jag vet vad jag kan och är inte rädd att säga till och be om hjälp när jag känner mig osäker. Jag har fått så mycket fina ord och feedback från patienter och anhöriga att jag nog växt flera centimeter av mallighet och jag är nu helt övertygad om att jag gjort rätt yrkesval.

Under 2010 har jag också mer och mer börjat bearbeta min psykiska ohälsa. Jag har ännu inte tagit steget att söka hjälp, det är ett av mina nyårslöften för det här året, men jag vet nu att det är den enda utvägen. Jag tog mig genom 2010 utan några större depressioner och ångestattackerna var inte måna och det känns helt otroligt. Och motiverande. Nu är jag mer beslutsam än någonsin om att ordna upp min tillvaro och jag vet att jag kommer att lyckas.


Sammanfattningsvis kan man säga att 2010 verkligen var mitt år, och ni anar inte hur mycket jag längtat efter att få säga det. 24 år tog det, men till slut föll de flesta bitarna på plats. Och det är med ett stort leende och ett varmt hjärta som jag gått in i 2011.