Carina vs odontofobi: 3-0
Min tandläkarskräck är på god väg att bli botad. Idag påbörjades renoveringen av min mun (som kommer kosta mig ca 6400 kr, lovely...) och jag har fasat för det i veckor. Precis som förra gången bröt jag ihop, men det enbart på grund av att jag fick veta att jag måste genomlida en rotfyllning framöver... Bedövningsmomentet, som nog är det jag fasat mest över eftersom att jag är så jäkla stickrädd, gick galant - tack vare bedövningssalva så kände jag inte av det överhuvudtaget. Och själva lagningsproceduren förflöt så mycket bättre än jag någonsin kunnat tro. Min tandläkare var en riktigt ängel som tog det väldigt lugnt och försiktigt och hela tiden berättade vad hon gjorde och jag kommer nog aldrig mer vara hysteriskt rädd för att laga ett hål. Halleluja säger jag om det! Nu återstår två besök i december. Lite lagning och så den där rotfyllningen... Tandläkaren var på och skrapade lite på nerven på den tanden som ska fyllas och jag kände inte ett jota så det bådar gott i alla fall. Kanske kan jag överleva även det momentet...
Jag kommer aldrig tycka att det är roligt att gå till tandläkaren men det känns som att jag är på god väg att klara av det utan psykiska sammanbrott varje gång.
Fortsättning följer...!
Jag kommer aldrig tycka att det är roligt att gå till tandläkaren men det känns som att jag är på god väg att klara av det utan psykiska sammanbrott varje gång.
Fortsättning följer...!
Kommentarer
Trackback