SOUNDTRACK

Ramlade av en slump in på en blogg förut och jag har nu i en dryg timma nu suttit och läst med en stor klump i magen.

På mitt jobb ställs jag dagligen inför hur orättvist livet är och hur maktlös man känner sig som inte kan göra något åt det. Jag har aldrig haft någon direkt Gudstro och den lilla gnutta som kanske fanns har försvunnit helt efter alla dödsfall i min omgivning de senaste åren. Alldeles för unga människor som ryckts bort på grund av sjukdom och olycka. Helt utan anledning. Så onödigt. Bara så onödigt..

På ett sjukhus i norra Sverige ligger nu en ung tjej och kämpar för sitt liv och här sitter jag, hundratals mil bort, och blir riktigt illa berörd trots att jag inte har en aning om vem hon är. Kanske är det för att jag vet det lika gärna hade kunnat vara jag eller någon som står mig nära. För livet är så jävla orättvist och olyckan slår till helt utan förvarning, precis som den själv vill. Och inget kan man göra.

Jag tycker att alla ska läsa om Carros och hennes anhörigas kamp coh skänka dom en tanke. Nästa gång kanske det är någon av oss som drabbas.