Time to say goodbye
För 12,5 år sedan, slutet av sommaren 1997, fick familjen en ny medlem, ett vitt litet yrväder som fick namnet Fanny. När hon flyttade in hos oss var hon så liten att hon kunde sitta i mammas handflata och alla blev kära i henne vid första ögonkastet. Våran andra hund Ronja tog genast på sig rollen som adoptivmamma och dom blev oskiljbara.
Åren gick och Fanny växte upp till en ettrig och bestämd liten terrier-dam med stor integritet. Det var inte vem som helst som fick äran att kela med henne och det skedde alltid på hennes villkor. Under många år sov hon varje natt i min säng. Glömde jag ta med henne in när jag gick och la mig så stod hon utanför dörren och nosade tills jag släppte in henne. Och när hon lagt sig till rätta i sängen var det bara att anpassa sin sovställning efter henne... Mer än en gång vaknade jag på morgonen med henne som huvudkudde *skrattar* När min säng även började be-bos av pojkvänner så tog hon ingen som helst hänsyn till detta. Hon gick före allt, jämt.
Hon har alltid varit en mycket energisk hund, boll-tokig som få. Man kan kasta boll med henne i timmar och hon springer och springer. Vi har alltid sagt att hon kommer dö med en boll i munnen...
När vi var tvungna att avliva Ronja för några år sedan var vi rädda att Fanny skulle börja tappa livsgnistan. Ronja var hennes bästa vän och mamma och hon hade aldrig behövt vara ensam. Men med tiden anpassade hon sig bra till den nya situationen och jag tror att hon nu på ålderns höst har njutit att få ta emot all uppmärksamhet och kärlek. Hon har börjat bli en ganska bortskämd knä-hund även om hon själv nog aldrig skulle erkänna det.
Men ikväll tar allt slut. Strax efter 16:30 kommer min älskade Fanny ta sitt sista andetag och återförenas med Ronja i hund-himlen.
Juver-cancer är diagnosen, enligt vetrinären kommer den progredera mycket aggressivt och snabbt. Vi vill inte att Fanny ska behöva avsluta sitt liv med lidande så därför väljer vi att låta henne somna in nu medans hon fortfarande är pigg och glad. Det är så vi vill minnas henne.
Igår tog jag farväl av min älskade vän. Hon var på sitt bästa och keligaste humör, jag antar att hon vet vad som väntar och jag hoppas att hon förstår varför. Jag har gråtit mycket dom sista dagarna och det gör så obeskrivligt ont i mitt hjärta. Även om vi alla vetat att den här dagen skulle komma snart, hon är ju trots allt ganska gammal, så känns det overkligt. Jag kommer aldrig mer att få se henne. Aldrig..
Underbara älskade lilla trollet. Du kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Tack för alla minnen, all glädje du gett oss. Jag älskar dig.
Aslam's Underlite Fanny
970509 - 100217
