Festivaldrömmar
I natt drömde jag om festivalande, som alltid vid den här tiden på året, och jag vaknade med mycket blandade känslor. Jag har åkt på Arvikafestivalen varenda år sedan 2002 (och jag har även klämt in Hultsfred 06 och Emmaboda 03). Festivalandet har varit den stora höjdpunkten varje sommar som man gått och förberett sig och peppat upp sig inför under hela året. Men i år blir det ingen festival för mig som det ser ut just nu och jag vet inte riktigt hur jag känner inför det egentligen.
Anledningarna till att jag och David har bestämt oss för att iallafall inte åka till Arvika är många och välmotiverande. För det första är det inte lika givande att supa skallen i bitar under 5 dagar nu som det var när man var 17. Och då Arvikas lineup i år är en katastrof, och man dessutom börjar ha sett dom flesta banden man vill se mer än 1 gång och man därför har lite högre krav på artist-utbudet, så kan man inte åka dit enbart för musiken heller. Och sen går det inte att komma ifrån att man börjar känna sig gammal och tråkig på festival. När jag var på Arvika första gången var jag 16 år gammal och jag kände mig så liten. Medelåldern då var nog 20+ någonting. Idag är den 18. När ens tältgrannar är ett bratgäng på 17 bast som spelar Basshunter hela festivalen, ja då börjar man känna sig rätt less.
Men sen går det ju ändå inte att komma ifrån att man får ett stort leende på läpparna när man tänker tillbaka på åren som gått. För visst har det sin charm att bada i lera, somna i ett iskallt tält och vakna i en bastu, att dricka cider till frukost, att stå på Vintergatan och se hur himlen färgas av solnedgången samtidigt som man får höra ett av sina favoritband. Och jag har en känsla av att jag kommer det kommer att göra lite ont i hjärtat när juli närmar sig och jag på allvar inser att jag i år inte behöver skriva någon packlista...
