Och då kommer känslan
...den smygande känslan, den enda jag inte rår på..
Ibland går det bara inte att kämpa emot. Vissa kvällar kommer rädslan och paniken över en ändå, vare sig man vill eller inte. Det är så lite som behövs egentligen för att tankarna ska rusa iväg i 120 och man har ingen chans att hejda dom. Hjärtat bankar alldeles för snabbt, alldeles för hårt och klumpen i magen växer sig så stor så den knappt får plats. Tänk om tänk om tänk om. Ständigt detta tänk om... Jag vet inte varför jag ibland drabbas av denna hemska känsla - tvivel. Jag förstår verkligen inte varför. Som jag kämpat för att börja känna mig säker, för att inte tvivla. För att våga tro. Och jag tror för det mesta att jag faktiskt lyckats. Men så ibland kommer den där hemska känslan ändå. Tvivel. Rädsla. Oro. Kommer det någonsin gå över? Kommer jag någonsin kunna tro, helt och fullt ut, att jag är Den Rätta. Den Enda. Just nu tvivlar jag över det. Det känns som att den här skuggan kommer följa mig livet ut, vare sig jag vill eller inte. Kommer jag orka med det? Och kommer Du göra det? I really hope you do...
Jag blir bara så trött på mig själv.
